Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Förfalskningar af animaliska näringsmedel - Kött - Fisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 FÖRFALSKNINGAR AF NÄRINGS- OCH NJUTNINGSMEDEL.
påvisas därigenom, att ett stycke fuktat rödt lakmuspapper
färgas blått. Stundom har förekommit, att hästkött
utgifvits för nötkreaturskött och hundkött för fläsk.
Hästkött är emellertid intensivt rödt och icke genomdraget med
fett samt blir i luften nästan svart rödaktigt, hvilket ej
är fallet med nötkreaturskött. Fläsk är af ljust rosa till
röd färg och rikligt genomdraget med fett, under det att
hundkött är mörkt brunaktigt och mycket fattigt på fett.
Oxkött skall vara af högröd, liflig färg med fettet ju
ljusare dess bättre. Är köttet blårödt eller mörkt
och fettet sparsamt, mjukt eller segt samt af mörkgul
färg, antyder det alltid sämre beskaffenhet. Kalfkött bör
vara ljust och fettet liksom klart eller halft genomskinligt.
Magert kalfkött vanligen med mörkare färg är alltid
dåligt. Fårkött väljes efter samma kännetecken som oxkött.
Lammkött är ljusare i färgen, löst och af mindre
näringsvärde. Fläsk bör vara till färgen ljust både hvad det
feta och magra angår; det magra skall vara fintrådigt.
Sorgfälligt undvikes fläsk, då det feta i stället för att vara
hvitt och rent synes fullt med små knölar, hvilka antyda
sjukdom.
I fråga om fisk bör den som är storväxt och
således äldre» föredragas framför den som är mindre och
yngre; alltså i motsats till förhållandet vid vanligt kött
enligt regeln »ungt kött och gammal fisk». Alltför
gammal och stor fisk är dock för torr och groffibrig.
Färsk fisk skall vara styf och hård i köttet samt elastisk,
så att fingerintryck snart försvinna; ögonen skola vara
klara, genomskinliga, glänsande och utstående; gälarna
skola hafva högröd färg, och vid deras öppnande skall
frisk fisklukt förefinnas. Hos icke mer friska fiskar är
ögonens omgifning ofta rödaktig och ögonen själfva
insjunkna med opak och ogenomskinlig hornhinna; köttet
är mjukt och böjligt, och fingerintryck däri bibehålla sig
länge; gälarna äro bleka och gulaktiga eller smutsigt grå.
För att underlätta försäljningen af fördärfvad fisk har
förekommit, att bedrägliga handlande färgat gälarna med
blod eller rödbetsaft. Blod låter dock lätt påvisa sig
genom tvättning med vatten, och rödbetsaft gifver icke
samma högröda nyans, som gälarna hos den friska fisken
hafva. Vid lektiden är fiskens kött sämst och stundom
ohälsosamt. Bäst är det ungefär midt emellan tvänne
lekperioder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
