Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Vägen till Hvita hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
FORNSKANDINAVISKA UPPTÄCKTSFÄRDER.
hafvet gick in i landet (såsom en bukt), han visste ej
hvilket". Ottar hade härmed utan tvifvel uppnått ingången
till Hvita hafvet, ungefär vid udden Svjätoi noss eller "det
heliga näset". Sedan heter det i konung Alfreds
berättelse: "Därefter seglade han åt söder utmed landet så
långt han kunde nå på fem dagar. Då låg där en stor
å uppe i landet, och de seglade upp i älfmynningen, ty
de vågade icke fara vidare (förbi älfven) af fruktan för
ofred, enär landet var bebyggt på andra sidan älfven.
Han hade icke förr träffat på något bebott land sedan
han drog hemifrån, men under hela tiden hade han på höger
hand haft det öde landet", undantagande där det fanns
kringströfvande fiskare, fågelfängare och jägare "som alla voro
lappar; men på vänster hand hade han blott haft det öppna
hafvet".
-
–-
–
Af denna berättelse framgår med all önskvärd
tydlighet, att Ottar seglade längs den stora lapska halföns eller
Kolahalföns norra, östra och sydliga kuster, samt att han
aldrig under hela resan lämnat land ur sikte utan
ständigt följt utefter kustlinien. I afsende på väderstrecken
kunde Ottar helt naturligt i någon mån misstaga sig, men
när han bestämt uppgifver, att han på sin färd hela tiden
haft öde land på höger sida och sedan på vänster sida endast
öppet haf, då måste vi härutinnan tro hvad han försäkrar.
Ottar kan sålunda omöjligt såsom man förut vanligen
föreställt sig saken under de senare fem dagarnas färd
ha seglat tvärs öfver ingången till Hvita hafvet, hvilket
på sitt smalaste ställe är mellan 7 och 8 mil bredt, och
därefter landat vid floden Dwinas mynning. Han har
tvärtom följt Kolahalföns sydkust intill en där utmynnande
större älf, på hvars andra eller västra sida fanns bebott
land. Det heter i detta sammanhang i berättelsen:
"Bjarmerna hade odlat sitt land väl, men dit vågade de
(sjöfarande) icke komma; däremot var terfinnarnes land
alldeles öde, utom där jägare och fiskare uppehöllo sig".
Den omtalade stora älfven, dit Ottar anlände, har sålunda
utgjort gränsskillnaden mellan terfinnar och bjarmer. Med
"terfinnar" menas och har alltid menats de lappar, som
bebo Ter eller Turja, det vill säga Lappland och särskilt
just Kolahalfön; aldrig har någon kunnat påstå, att
lapparna skulle ha bott söder om Hvita hafvet intill Dwina
Den stora älf, som skilde terfinnarne från bjarmerna, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
