Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Giuseppe Giusti - 1. Sant’ Ambrogio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
In steg jag, och jag fann en mängd soldater,
Af dem, som komma ned till oss från nord,
Som till exempel böhmare, kroater,
Likt pålar slagna ned i vignens jord.
Der stodo de, med lika styfva låter,
Som när de lystra till genralens ord,
Med linmustascher och med läppar slutna,
Inför Vår Herres altar rakt som gjutna.
Jag höll mig undan; ty i midten kastad
Af denna hord, jag kunde knappt stå still.
Jag af en afsmak fann mig svårt antastad,
Som ni — på grund af tjensten — ej sport till.
Af qvalm och stank jag kände mig belastad:
Förlåt, ers nåd, men jag ej neka vill,
Att der uti det sköna gudahuset
Klent som en talgdank sken högaltarljuset.
Men just som presten stilla sig bereder
Att viga hostians heliga mystik,
Helt plötsligen uti min själ slår neder
Från altaret en ljuflig hornmusik.
Ur krigstrumpeterna en ton sig breder,
På bön om miskund och om tillgift rik,
Som från ett folk, som under nöden klagar
Och minnes än förflutna, bättre dagar.
Det var en kör af Verdi, bön till Herran
Om hjelp ur törstande lombarders barm,
Den der: »O Herre, från vårt hemvist fjerran»,
Som gjort så mången själ båd’ mjuk och varm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
