Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Giuseppe Giusti - 1. Sant’ Ambrogio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Och se, min afsmak, han förgick, ty värr, han:
Jag var ej lik mig mer, — förbi min harm!
Ja, som om bröder gömts i hvita rocken,
Jag omotståndligt drogs midt in i skocken.
Hvad mer, ers excellens? Så skönt var stycket,
Dertill italienskt och rätt bra gjordt;
När se’n man är en dilettanl till tycket,
För konsten glömmas alla skrupler fort.
Men som det slöts, drog jag mig bort i rycket
Och stälde mig längst ned vid templets port, —
Då se, för att ännu en gång mig narra,
De murmeldjurens läppar börja darra;
Och stilla, stilla, förd på luftens vingar,
En nordisk psalm steg upp med bön till Gud.
För mig det lät, som när en grafsång klingar
Med dystert, klagande, högtidligt ljud,
En sång som i mitt minne fast sig tvingar;
Och stum jag stod, att, trots sin tjocka hud,
Till sådant välljud dessa träbeläten
Från norden kunde lämpa sina läten.
Ett minne från min första barndoms dagar,
Så bitter-ljuft, i psalmen jag förnam.
I mörka stunder, när oss smärtan jagar,
En sådan sång sig tränger gerna fram.
Den ljöd, som när min moders död jag klagar, —
En längtan efter ro från verldens glam,
En skräck att vara långt från hemmet viken, -—
Så att jag rent gick vill i drömmens riken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
