Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Ur prologen till Canterbury Tales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Han tagit hedersplats vid måltidsborden;
Han hade rest bland ryssarne i norden:
Der fans ej ofta kristna af hans rang.
Dessutom Algesiras han betvang
I Spanien, — Belmaria ban slagit
Och Sargas och Satalia han tagit.
Det högsta priset jemt för honom låg;
Men trots sitt rykte, var han vis i hog.
Liksom en jungfru fin i sina seder,
Ett plumpt ord lät ban aldrig halka neder
Ifrån sin läpp; nej, det gick aldrig an,
Ty han var en fullkomlig riddersman.
Dock — för att säga nu ett ord om drägten:
Hans häst var god, men just ej grann var knekten;
Han bar en vapenrock af fris, men rött
Af pansarskjortans rost och dertill nött;
Ty från sin resa kom han nu direkte
Och strax till Canterbury han kosan sträckte.
Med honom var hans son, en junker god;
Det var ett gladt och lätt förälskadt blod,
Med hår så lockigt, som om brändt det varit.
Väl tjugu år, jag gissar, hade farit.
Till kroppens bygnad var han smärt och lång,
Med mycken styrka och med ledig gång.
Stridt hade äfven han vid kavallriet
I Flandern, Artois och Picardiet
Och, fastän ung, ett sådant rykte nått,
Att re’n om damers ynnest hopp han fått.
Utsirad var han som en äng, der röda
Och hvita blomster rikligt öfverflöda;
Han sjöng och hvisslade mest alla dar,
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
