Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Olikheten i rättigheter och skyldigheter samhällsklasserna emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
presterskapet ensamt eller nästan ensamt förde bildningens och
civilisationens talan, då presten stod skyddande och
mildrande mellan den vilde krigarhöfdingen och de besegrade,
då han undervisade och tröstade de okunniga och betryckta,
på samma gång hans språkkunskap och hans
skrifskicklighet voro oungängliga i de rådslag, vid hvilka statens
angelägenheter afgjordes. Det hade likaså funnits en tid,
då adeln haft ett viktigt samhällsarbete att utföra i
Frankrike; en tid, då denna samhällsklass tagit på sig försvaret
mot de yttre och inre fiender, som hotade den fredliga
samfundsordningen, då adelsmannens svärd gaf skydd åt
bonden vid plogen, åt köpmannen och hans varor, då hans
borg var deras trygga tillflyktsort mot roflystna saracener
och vilda nordiska vikingar. Och i spetsen för detta
skyddande och uppfostrande arbete hade den franske konungen
gått. Han hade anfört Frankrike i de nationella striderna,
mot påfven i 14:de seklet, mot England i det 15:de, mot
Spanien i det 16:de; han hade varit “fridens“ vårdare,
skipat rättvisa i sista instans, varit den höge medlaren
mellan stridiga klassintressen. Och folket var så
genomträngt af kärlek till denne konung, i hvilken det såg sitt
bästa försvar, att när tronen bestegs af Ludvig XVI
(1774—1792), han som inom tjugu år skulle med sitt lif böta
för konungamaktens synder, så skallade enligt samtida
berättelser lefverop till hans ära från tidigt på morgonen till
efter solens nedgång. Men hade presterskapet, adeln och
konungen sålunda gjort Frankrike stora tjänster och
förtjänt tacksamhet, så hade de sannerligen också förstått att
göra sig väl betalda, och under det att förmånerna ofta
fått stå kvar, hade tjänstskyldigheterna försvunnit eller
försummats.
Antalet af de privilegierade vid franska revolutionens
utbrott beräknas till omkring 270,000; på adeln kommer
140,000, fördelade på 25—30,000 familjer; på presterskapet
130,000, i hvilket antal munkar och nunnor utgöra öfver
hälften. Hela invånarantalet uppskattas samtidigt till 26
millioner. Af Frankrikes jord tillhörde 1/5 kronan och det
allmänna, 1/5 adeln och 1/5 presterskapet; 2/5 kommo på hela
det öfriga folket. De privilegierade ägde sålunda godt
hälften af jorden, och denna hälft var naturligtvis utan
jämförelse den värdefullaste. Inom den funnos alla
dyrbara byggnader, alla slott, palats och herregårdar, alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
