Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Olikheten i rättigheter och skyldigheter samhällsklasserna emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kloster och katedraler, och i dessa gömdes det dyrbaraste
husgeråd, de rikaste smycken, de största konstskatter,
hopade af släktled efter släktled genom århundraden.
De andliges ägodelar hafva ensamma uppskattats till
ett värde af 4,000,000,000 livres[1] — och ändock bör
man erinra sig, att penningvärdet vid revolutionens början
var dubbelt så högt som nu. Den årliga afkastningen af
dessa egendomar beräknas till 80 à 100 millioner. Vill
man ta reda på presterskapets årsinkomster, har man att
härtill lägga tionden, som årligen gaf 123 mill., samt hvad
årligen inflöt såsom gåfvor och sportler, för hvilka poster
inga summor kunna uppges. Enskilde prelater kunde fröjda
sig åt högst betydliga inkomster. Abboten i Clairvaux
hade i årliga räntor 3 à 400,000 livres, ärkebiskopen i
Strassburg öfver 1 million. Provinser funnos, i hvilka till
kyrkan och dess prester hörde 3/4 af all jordegendom.
Äfven adeln var väl försedd, såsom man kunde vänta
af ett stånd, der klassfördomarna sträfva till förmögenhetens
bibehållande inom ståndet, och dit all samlad enskild
rikedom söker sig väg. Prinsarna af det kungliga huset hade
ungefär 1/7 af landets yta som apanage, och hertigen af
Orléans ensam ägde 11,500,000 livres i årliga räntor. Man
kan föreställa sig adelns öfriga medlemmar i proportion
efter dessa.
Men ej nog med att de privilegierade ägde dessa
ofantligt stora egendomar och årsinkomster; de voro
dessutom för dessa underkastade endast en ofullständig
beskattning. Skattupptagarna stannade framför de högre
klassernas gods; för dessa skulle andra, för ägarna fördelaktigare
principer tillämpas, för dem funnos friheter och undantag
af allehanda slag.
Den förnämsta af skatterna till den franska staten,
den s. k. la taille, var dels en personlig, dels en
grundskatt. Från den förra delen af skatten voro adel och
prester fullständigt befriade; den senare betalades, men med
åtskilliga friheter. För sina skogar, ängar och vinberg
voro de högre klasserna först och främst fritagna från all
grundskatt; likaså för en betydande del af den öppna jord
de själfva odlade. Men dessutom funnos en mängd
personliga och provinsiella undantag. Än var det gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
