Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Olikheten i rättigheter och skyldigheter samhällsklasserna emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedvänja, särskilt privilegium, än var det egenskapen af
främling eller en särskilt hög och lysande börd, som
medförde vissa friheter, än var de privilegierades jord i en
hel provins fullständigt befriad från la taille. Men
totalsumman af denna skatt var bestämd för hela riket, och
hvad de högre klasserna undsluppo, återföll därför så
mycket tyngre på de andra.
Och fördelningen af la taille fick ännu större
betydelse, därigenom att samma beräkningsgrunder tillämpades
vid en hel del andra, ganska betungande utskylder.
Men i Frankrike funnos också andra skatter, som voro
afsedda att utgå lika för alla. Det blef dock ej så.
Presterskapet, som ägde god sammanhållning och en egen
representation, kunde underhandla med regeringen och hade
lyckats utbyta skatterna mot “frivilliga gåfvor“, hvilka
understundom voro af den beskaffenhet, att de mera riktade
gifvaren än tagaren. Adeln, som ej ägde någon sådan
sammanhållning, fick använda andra utvägar. Detta stånd
begagnade med framgång sitt personliga inflytande hos
regering och underordnade myndigheter. “Jag betalar
ungefär hvad jag själf vill“, förklarade hertigen af Orleans,
och han beräknade, att han på sträng taxering skulle ha
förlorat 300,000 livres om året. Andra sökte, så godt de
kunde, följa exemplet.
Af de indirekta skatterna, tullar o. d., ledo
naturligtvis de fattiga mest, då sådana skatter företrädesvis
drabbade lifsförnödenheterna; hvartill kom, att de vanligen
bortarrenderades, och att de lägre klasserna sämre förmådde
skydda sig mot arrendatorernas trakasserier. För att göra
dessa utgifter ännu mer förhatliga utgingo de understundom
ojämt, olika för olika delar af riket.
Men det var ingalunda nog med att de ofrälse på
detta sätt fingo bära den afgjort tyngsta bördan af
skatterna till staten. Genom gamla privilegier hade de
förnäma herrarna dessutom rätt att af de ofrälse jordbrukarna
uppbära en hel del skatter, afgifter och andra prestationer,
hvilka, växlande och godtyckliga som de voro, hårdt tryckte
de skattdragande.
Det hade en gång under medeltiden i Frankrike i
stort sett varit så, att landet varit delat mellan ett antal
andliga och världsliga stormän, medan alla de andra varit
deras mer eller mindre ofria underlydande. Så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
