Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Olikheten i rättigheter och skyldigheter samhällsklasserna emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade det visserligen lyckats en stor del af dessa senare
att skaffa sig både personlig frihet och ärftlig
besittningsrätt till det lilla jordstycke de odlade. Men det hade skett
på ganska hårda vilkor, mot åtagande af en mängd
skyldigheter till godsinnehafvaren, den s. k. seignören (läs:
senjören), och ännu på 1700-talet intog denne en ställning,
som erinrade om hans forna suveräna makt.
De förnämste bland dessa seignörer hade icke blott
större delen af de rättigheter, som plägade tillkomma den
suveräna regenten; de erinrade äfven i sitt yttre
uppträdande om en sådan. Äfven de voro omgifne af ett råd,
en kanslär, ett hof med en utvecklad ceremoniordning.
Men man återfinner drag, som erinra om den själfständige
fursten, i rikt mått äfven hos de andra adliga och andliga
jorddrottarna. I sin landsort var en sådan seignör afgjort
den främsta. Han hade sin särskilda bänk i kyrkan, sin
särskilda grafplats i koret, han lät efter egen bekvämlighet
presten ändra tiden för gudstjänstens början, ty det var
han, som tillsatte prest i sin församling. Ägde han ett
s. k. betitlat hufvudgods, tillkom honom den höga domsrätten,
som öfverlämnade åt honom att tillsätta ej blott alla slags
polistjänstemän, utan äfven de domare, som hade att såsom
första instans i hans namn ransaka och döma i de flesta
tvistemål och brottmål. För brottslingarna hade han sitt
eget fängelse, egen galge. Som ersättning för sina
omkostnader i och för denna rättsskipning ägde han uppbära
alla lifdömdes konfiskerade gods och arfvet efter alla
som inom hans domsområde dogo utan lagliga
arfvingar eller testamente, han hade rätt till vilsekommen
boskap och borttappat gods, då ingen ägare inom viss tid
anmälde sig, rätt till 1/2 eller 1/3 af skattefynd, till vrak och
till jord, som på 10 år ej brukats. Något mindre
förmåner och rättigheter medförde den domsmakt, som följde
med innehafvandet af ett obetitlat gods. — En dylik privat
domsrätt var nästan hela franska landsbygden underkastad,
ty de gods, som saknade sådan, voro vanligen lagda under
någon närboende seignörs domvärjo.
Ännu afgjordare minnen af tidigare suveränitet voro
den afgift, som godsägaren i vissa provinser ägde uppbära
för sitt blotta beskydd, eller den skatt, som han under namn
af eldstadspenningar ägde aftvinga hvarje hushåll, eller de
afgifter, som till honom erlades af dem som ville sälja öl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
