Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1. Olikheten i rättigheter och skyldigheter samhällsklasserna emellan
- 2. De privilegierades tjänster till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillföll vid hans död hans egendom helt och hållet eller delvis
seignören. Dagsvärksskyldigheten var för en bonde i detta
läge ändå hårdare; han var i värkligheten ännu sin
herres träl.
2. De privilegierades tjänster till samhället.
Af dessa högre klasser, som voro utrustade med
sådana ofantliga förmåner, kunde med fog väntas stora
tjänster åt det allmänna. Man kunde vänta, att denne seignör
skulle i sin landsända bli sina underlydandes föresyn och
välgörare, den naturliga ledaren för alla nya, nyttiga
företag, de fattiges beskyddare, en rättvis fredsdomare och
utan ersättning sin orts representant och förespråkare inför
konungen. På en tid, då folkbildningen står lågt och
massan ännu ej är mogen för själfstyrelse, kan naturligtvis en
mera upplyst högre samhällsklass göra stor nytta.
Men den ställningen hade de högre stånden i
Frankrike ej velat inta. De hade skilt sin sak från folkets,
såsom privilegierade samhällsklasser gärna göra. De som
skulle ha varit folkets herdar, hade kommit att betraktas
som snyltgäster, som drönare i kupan.
Ibland dessa privilegierade kan man skilja mellan två
grupper: de som bodde kvar på sina besittningar i
provinsen, och de som dragit sig till hofvet i Paris. Till den
senare gruppen hörde de förnämare och rikare både bland
de värdsliga och de andliga stormännen; till den förra de
fattigare.
De som fortforo att bo i provinsen voro i allmänhet
visst inga tyranner. Gent emot borgarena i staden
framhöllo de gärna sin höga börd, men mot sina underlydande
ville de vara goda husbönder, och under århundradet före
revolutionen spred sig ibland dem ett visst känslosamt
välgörenhetsbegär, som dock hufvudsakligen yttrade sig i
allmänna fraser. Men deras makt var ganska begränsad;
beröfvade stödet af sina mäktigare ståndsbröder, voro de
tämligen värnlösa gent emot de kungliga ämbetsmännen.
Deras förmögenhet var vanligen ej stor, men deras förnäma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 1 23:04:51 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fran1789/0010.html
