Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De privilegierades tjänster till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härkomst förbjöd dem naturligtvis att företaga något, hvarpå
något kunde förtjänas. För sitt lifsuppehälle voro de
därför hänvisade till dessa skatter och afgifter af allehanda
slag, som deras börd gaf dem rätt att uppta af bönderna.
En sådan seignör lefde i ledsam afskildhet på sitt slott,
utan inflytande och utan makt, och när han trädde i
förbindelse med sina underhafvande, var det endast för att
som skatt taga af dem en betydande del af deras knappa
lifsuppehälle. Den franske bonden var sådan då som nu,
begärlig att förtjäna något, besluten och van att
underkasta sig hvad som hälst för att spara ett öre. Intet
under, om han började hata denne herre, som så
småningom utplundrade honom, och detta slott med där förvarade
pergamentsbref, som gåfvo honom rättighet därtill.
Och ändock stod det väl till här mot på de gods,
hvilkas herrar öfvergifvit provinsen för hofvet. Alla dessa
adelsmän, som ägde de största godsen och de mest
omfattande privilegierna, alla dessa ärkebiskopar, biskopar och
abboter, som räknade sina årsinkomster till 100,000 livres
och däröfver, hade sedan 150 år tillbaka så småningom af
i oemotståndliga krafter dragits mot hufvudstaden. Efter att
i provinsstyrelsen ha ersatts at lågättade män, som
villigare gjorde sig till värktyg för regeringens planer, hade
de af konungens önskningar och egna fördelar förts till ett
hof, som lockade med indräktiga platser, guvernörskap,
militära befäl, biskopsdömen, hoftjänster, pensioner och alla
de förmåner, som en stat på 26 millioner invånare kan
bjuda äregirigheten, fåfängan eller vinstbegäret. Och detta
lysande hoflif i den kungliga nådens sken öfvade ock sin
tjuskraft på det praktälskande franska sinnet. Endast
konungens misshag kan förmå en stor seignör att på allvar
slå sig ned på sina gods. Dem besöker han endast någon
gång då och då för att jaga. Han har sitt hotell i Paris,
sin våning i Versailles, där den franske konungen vanligen
höll sitt hof, sitt lustslott någonstädes i grannskapet.
Likaledes det högre presterskapet; med undantag af några
få fromma, som taga sin apostoliska uppgift på allvar, ha
de andre för regel att så sällan som möjligt besöka sina
aflägsna och ledsamma stiftstäder.
Och i ägarnas frånvaro försummades jordbruket på
deras gods; omkring 1/3 af Frankrikes jord erhöll på denna
grund den sämsta tänkbara skötsel. Och ännu mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
