Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De privilegierades tjänster till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AEA 280000 Vd rt Pt Bi ÄR AR
rn nr a RAR OR
EE STREETS SSP EE
12 TILLSTÄNDET I FRANKRIKE FÖRE REVOLUTIONEN 1789.
kunde eller ville man göra för de stackars bönderna.
Kanske skref förvaltaren någon gång, då det hade varit
omöjligt att indrifva räntorna, och skildrade för sin herre
deras fattigdom. Men de voro så långt borta de lidande.
Och hur skulle de i lifvets öfverflöd födde och uppfödde
seignörerna kunna bilda sig en riktig föreställning om en
värklig nöd, nöd med hunger. De trodde ofta ännu på
denne idyllens och lustspelets ideala bonde, som lefver
lycklig och utan bekymmer inom sin lilla, afskilda värld.
[ bästa fall egnade de en medlidsam suck åt den stackars
bondens armod, medan de gjorde sig i ordning för nästa
hoffest. Och förvaltaren borta å seignörens gods hade ingen
rätt att vara eftergifven och släpphändt; ingen lust häller,
ty han måste framför allt vara en bra förvaltare 1 Sin
herres ögon, och bra förvaltare är endast den, som kan
skaffa mycket penningar. Men ändå sämre än under dylika
förvaltare hade bönderna det på de gods, där ägaren mot
en viss årlig summa öfverlämnat åt en arrendator att upp-
bära honom tillkommande skatter och afgifter. En sådan
arrendator hade naturligtvis ingen som hälst anledning att
visa någon misskund. "Han är," säger en samtida för-
fattare, "en rofgirig varg, som man släpper lös på egen-
domen, som suger ut allt intill sista öret, som platt för-
därfvar de underlydande, bringar dem till tiggarstafven,
tvingar brukarna att lämna sin jord och gör ägaren förhatlig."
Och om seignören skulle vilja göra slut på detta ofog, som
drifves i hans namn, så kan han det ofta ej. Han är för
djupt skuldsatt, och arrendatorn är ofta hans fordringsägare.
Denna skuldsättning var följden af den vansinniga
lyxen och den hos dessa höge herrar gängse åsikten, att
det var er seignör ovärdigt att befatta sig med något
slags räkenskaper. "Man säger, att Ni har skulder,
stora skulder," sade Luodvig XVI en dag till en af sina
biskopar. "Sire, jag skall höra mig för hos min intendent
och sedan ge Ers Majestät svar." — Oaktat sina fabel-
aktiga inkomster voro de förnäme nedtryckte af ofantliga -
skuldsummor. Hertigen af Orléans, om hvilken vi förut
berättat, att hans årliga räntor uppgingo till 11 millioner,
efterlämnade vid sin död skulder till 74 millioner livres.
Endast giftermål med rika arftagerskor och konungens väl-
gerningar kunde fylla luckorna, ehuru man utan tvekan
förvandlade allt som säljas kande i penningar. Så såldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>