Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 2. De privilegierades tjänster till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänt dessa domareplatser och andra tjänster, hvilka
det tillkom seignören att tillsätta. “Rättvisan, alltför ofta
skipad af tjufvar, urartar till rofferi eller till en hemsk
strafflöshet.“ Det var ej möjligt annat än att bönderna
skulle hata denne främmande herre, för hvars nöjen de
fingo slafva och plågas, i hvars namn alla nedrigheter
begingos mot dem, som tillsatte dessa skurkaktiga domare,
hos hvilka för dem ingen rättvisa fans, denne herre, som
kanske uppenbarade sig en gång om året och då kom med
stojande jaktbröder för att i en handvändning fördärfva en
stor del af ett mödosamt års arbete och förhoppningar.
* *
*
Om än sålunda de privilegierade klasserna intet godt
gjorde för den särskilda landsbygd, där de hade sina
besittningar, så följde däraf ingalunda, att de ej kunde göra
landet stora tjänster dels genom värksamhet i statsstyrelsen
till allmän nytta, dels genom den motvikt de som stånd
kunde bilda mot en sina gränser öfverskridande konungamakt.
Frankrike hade haft både en riksdag och en särskild
representativ församling för de högre klasserna. Adeln
bildade tyngdpunkten i båda församlingarna, och på dess
likgiltighet för de gemensamma intressena berodde det, att
sedan början af 1600-talet dessa representationer ej mera
sammankallades. Presterskapet hade en viss
sammanhållning i det hvart femte år sammanträdande kyrkomötet.
Men dels låg detta helt och hållet i regeringens hand och
kunde sålunda på inga vilkor användas att begränsa
konungamakten, dels befattade det sig endast med ståndets
intressen, och sträfvade endast att skaffa detta förmåner,
som naturligtvis lände de egentliga skattdragarna till skada.
Vi ha ofvan omtalat, att det lyckats kyrkomötet att
förvandla pålagorna till “frivilliga gåfvor“, och äfven för dessa
förstodo de andliga att betinga sig gengåfvor i tvångslagar
och religionsförföljelser, som ökade deras makt och fröjdade
deras ofördragsamhet. — Adeln hade, såsom redan sagts,
ingen egen representation, men den kunde icke desto mindre
ha utöfvat ett mycket stort inflytande, men nöjde sig nu
att samvetsgrannt använda detta hufvudsakligen för att
främja sina egna fördelar, för att skaffa sig ämbeten, men
framför allt löner. — I stort sett tillkommo ock alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 1 23:04:51 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fran1789/0013.html
