Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Lefnadssättet bland de förnäme - 6. Folkets tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(]
FOLKETS TILLSTAND. 23
och förnuftigt sätt att lefva; det var sällskapslifvets; till och
med för barnen. Det enda man gjorde för dem var därför
att bereda dem för detta lif! Så fingo de små redan från
barndomen öfva sig att spela kavaljerer och damer; deras
viktigaste lärare var utan all fråga dansläraren. ;
Det är ingalunda någon lätt sak att bilda sig en rik-
tig föreställning om de högre franska samhällsklassernas
lif under årtiondena närmast före revolutionen. Nutiden
erbjuder intet motsvarande. Med hofvet som medelpunkt
hade Frankrikes aristokrati bildat en liten afskild värld
för sig själf, en värld, der ingen obehörig, intet störande
fck tillträde. Man afstod från den ledande platsen i säm-
hället, från stats- och provinsstyrelsen, man offrade förmö-
.genhet, hustru och barn, allt offrade man för att delta i
detta glänsande, dådlösa sällskapslif. Hela lifvet var för
dem som fått tillträde till denna värld, en enda stor fest,
där man lefde i det hejdlösaste öfverflöd, där man sjöng,
dansade och skämtade, där man sade hvarandra artigheter,
lät det ena kärleksäfventyret aflösa det andra, där man
med ett ord inte hade mer än en uppgift: att njuta af
lifvet så mycket som möjligt.
Men om några i samhället skola endast roa sig,
behöfs det, att det arbetas och slites så mycket mer på
andra håll.
6. Folkets tillstånd.
«eMan ser vissa skygga djur, hanar och honor, spridda
öfver landet, svarta, blyfärgade, brända af solen, fjättrade
vid jorden, i hvilken åe rota och gräfva med envis ihär-
dighet. De ha ett slags mänsklig röst, och då de resa
sig upp visa de ett mänskligt anlete; det är värkligen
också människor. Om natten dra de sig tillbaka i kulor,
i hvilka de lefva af svart bröd, vatten och rötter. De
bespara andra människor att så, arbeta och skörda för sitt
lifsuppehälle, och de förtjäna sålunda att ej sakna det bröd
de själfva franbragt.” 3å beskrefs den franske bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
