Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Folkets tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ost RRENO
24 TILLSTÅNDET I FRANKRIKE FÖRE REVOLUTIONEN 1789.
hundra år före revolutionen, och hans tillstånd hade ej
förbättrats under tiden.
Stora sträckor — man påstår I — af den franska
åkerjorden hade genom vanvård råkat i lägervall, och den
del som odlades sköttes dåligt. En engelsk landtbrukare:
förklarade 1789, att jordbruket i Frankrike ännu stod på
10:de seklets ståndpunkt. Den af naturen fruktbara jorden
gaf blott 5:te eller 6:te kornet. Ett klent jordbruk och
dåliga eller inga kommunikationer gjorde hungersnöden
till en vanlig gäst i åtskilliga landsändar. Taime påstår
att vid sidan af kopporna, som förorsakade $ af dödsfallen,
gick en annan sjukdom, lika vanlig, lika dödande, nämligen
hungefn. Brödet var lika dyrt i Frankrike då som nu,
medan ett dagsvärke nu i medeltal betalas mer än dubbelt.
I 3 af Frankrike sköttes jorden på det sätt, att den bort-
arrenderades till ett slags torpare eller hälftenbrukare..
Fattiga som de voro, kunde de franska jordbrukarna ej
själfva skaffa utsäde, kreatur och redskap, utan fingo mot-
taga dessa saker af godsägaren, till hvilken de i stället
hade att afstå halfva skörden. Ofta nog var afkastningen
så dålig, att de stackars brukarna ej kunde lefva därpå,
äfven om ägaren ej fick minsta grand. För vissa trakter
af Frankrike var det existens-minimum, hvartill brukaren
var hänvisad, ej mer än 25 å 30 francs om året pr person ;
att lefva på en sådan summa är tydligen detsamma som
en långsam hungersdöd.
Nästan värre, om möjligt, hade de det, som lyckats.
förvärfva en egen Jordlapp. Och märkligt nog var det.
ej få af jordbruksarbetarna som lyckats. Den franske
bonden öfverträffas af ingen, då det gäller att försaka och
spara, och i alla tider har det varit hans högsta önskan.
att äga ett stycke jord. Och inte var det synnerligen
svärt att få köpa en jordbit; dessa förnäma jorddrottar,.
som vid hofvet täflade att ruinera sig, begärde ej bättre:
an att få sälja. Men efter att ha fått en jordbit i sin
ägo blef den franska bonden först rätt olycklig. Alla på.
Jorden hvilande bördor kommo nu att utkräfvas af honom.
Så länge han ej ägde mer än sin arbetskraft, drabbade
skatten honom blott till hälften; ty "där ingenting finnes.
att ta, har kejsaren förlorat sin rätt”. Sedan han blifvit
jordägare, hade bördorna fördubblats, och nu hade skatt-
upptagarna hans egendom att ta till vid uppbörden. Bonder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
