Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Folkets tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetade värre än någonsin; men vid årets slut kunde
han konstatera, att hans fält ej buro någon frukt för honom.
Och medan han under årens lopp bjöd till allt mera, växte
samtidigt skatterna. De som han och hans likar nästan
ensamma hade att betala, växte från 66 millioner år 1715
till 476 millioner år 1789. Man behandlade honom
“som en mulåsna, hvilken efter att ha vant sig vid sin
börda blir mer fördärfvad af en lång hvila än af arbete“.
Det var just dessa skatter, som gjorde folkets tillstånd
så beklagansvärdt. Taine har beräkat, att endast de
direkta skatterna togo mer än hälften i medeltal af de
ofrälse skattdragarnas nettoinkomster. En fattig
arbetare utan jordlott kunde ha att i direkt skatt betala
en 18 à 20 livres. Det sätt, hvarpå dessa skatter
uppburos, gjorde dem än mer förhatliga, i det på samma
gång uppbörden blef en ny börda. I hvarje
församling skulle utses 2—7 personer, som hade att fördela
och upptaga skatterna. Denna skattupptagartjänst var en
den mest betungande och afskydda befattning. Ty för
den skatt som öfverlämnades åt dem att indrifva voro
skattupptagarna lagligen ansvariga, och ända till kort före
revolutionen ansvarade de äfven för hvarandra. “En
uppbördsman tillbringar i regeln under två års tid hälften af
sin dag med att springa från port till port hos dem, som
restera för obetalda utskylder.“ Han blef som oftast
ruinerad på sin befattning; hvadan ock alla, som hade något
slags inflytande, sörjde för att de undsluppo detta uppdrag,
som därför så mycket oftare återkom till de mindre
bemedlade. De skattdragande voro särdeles måna om att
göra så stora svårigheter vid betalandet som möjligt, ty
ett motsatt beteende skulle ofelbart vid nästa
skattfördelning skaffa dem en drygare anpart. Hårdt ansatta af sina
öfverordnade, hade de stackars socken-uppbördsmännen intet
annat att göra än att visa oblidkelig stränghet mot sina
offer, hvilka i sin ordning ej hade annat försvar än sin
fattigdom, låtsad eller värklig.
Besvärliga, om än ej fullt så tunga, voro de indirekta
skatterna, hvilkas tryck, såsom vi redan nämt, ökades
därigenom att de bortarrenderades. Saltet vari vissa trakter af
Frankrike tack vare skatten åtta gånger så dyrt som nu; men
på samma gång ålåg det efter lagens bud hvarje person, som
var öfver sju år, att köpa 7 skålpund om året. På en familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
