Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Folkets tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rådde den största okunnighet, och de andliga ledarna
kunde föra den hvart de ville. Vantron hade fritt
spelrum. Känslor, som en gång fått insteg i dessa tröga
hufvuden, släpptes aldrig, utan växte och blefvo allt
intensivare. En sådan känsla, som vid tiden för franska
revolutionens utbrott på det sättet trängt in i folkmedvetandet,
var hatet mot dessa gynnade samhällsklasser, hvilka lefde
på de andras bekostnad, hvilkas bördor de andra måste
bära.
Man kan lätt förstå, att det beklagansvärda tillstånd,
som rådde bland de lägre klasserna, skulle skapa en mängd
individer, som af förtviflan öfver arbetets hårdhet och
hopplöshet eller af nödens frestelser förmåddes att göra uppror
mot den fastställda samfundsordningen. Skogarna voro
sålunda öfverfyllda af röfvarband, och i de stora städerna
samlades en arbetslös befolkning, som lefde på att tigga
och stjäla. I Paris med en befolkning på 650,000
räknades de behöfvande fattiga till bortåt 120,000. Att hos
dessa, som å ena sidan kände nöden i dess bittra gräslighet
och å andra sidan dagligen voro vitnen till de storas
öfverflöd och öfvermod, att hos dessa uppväxte ett hat, som ej
väjde för brott, därpå kan man ej gärna undra. Och när
man ryser tillbaka för den grymhet de under revolutionens
vildaste tider utvecklade, bör man samtidigt tänka på,
huru detta hat långsamt vuxit in i deras själ.
I ett land, där knotet och missnöjet börja bli
högljudda pläga de makthafvande gärna lita till den väpnade
styrkan och söka sitt sista stöd hos den. I Frankrike
var arméen före revolutionen ej mycket att räkna på.
Från utlottningen till krigstjänst voro alla de privilegierade
fritagna, hären kom att bestå af de allra fattigaste, och
man aktade sig att skämma bort dem. De höllos så knapt
att de ledo nöd. Och inom krigsmakten fans lika mycket
missnöje som på något annat ställe i Frankrike.
Men så var då också allt väl förberedt för en stor
katastrof. Ingenstädes fans något som kunde hålla igen.
Öfverallt missnöje och nöd. Presterna på landet med sina
små inkomster voro afundsjuka på dessa prelater som
fråssade i öfverflöd. De fattiga seignörerna, som nödgades
sitta hemma och se sina egendomar förfalla, hatade
hofaristokratien. De underlydande voro hätska mot sina
herrar. Arbetarna i städerna sågo snedt på mästarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
