Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVER
i
|
i
i
:
i
BE ma Ne RARE
RARE
30 TILLSTANDET I FRANKRIKE FÖRE REVOLUTIONEN 1789.
ställa oss. I Frankrike, där den väckelse, som låg i re-
formationen, ej trängt igenom, där despotismens järnhand
pressat ner all själfständighet, hade det pröfningsbegär,.
som allena föder en personlig öfvertygelse, nästan dött ut.
Åtminstone hos massan af folket. Man fortsatte i de gamla
hjulspåren af vana och andlig tröghet; man trodde på
presten och man lydde lagarna af ren lojhet. En sådan
slapp auktoritetstro var den nya forskningens målsmän
förhatlig såsom ledande till stillastående vid hvilken osan-
ning eller orättvisa som hälst. De gjorde allt för att röja.
den ur vägen. Och om de därvid brukade starka ord, så
var det ofta för att väcka dem som sofvo djupt.
Frihet hette det mål, dit de ville leda mänskligheten,
och vägen dit kallade de upplysning; och sträfvandet för
en sådan vpplysning är just det kännetecknande för dessa.
män, som kallas filosofer, därför att de sysslade med indi-
videns och samhällets lifsfrågor, men som ej förtjäna det
namnet, om man af en filosof fordrar en s. k. vetenskaplig
framställning, som endast tillåter ett fåtal att förstå honom.
Första anfallet gällde statskyrkan och ortodoxien. Här -
gick till en början Voltaire (läs vålltä”r) (1694—1778) i
spetsen. Skarpare än någon sin samtida såg han bristen
på sanning och förnuft hos en mängd af de dogmer hans
tids kristendom predikade. Och hvar han trodde sig upp-
täcka sådana religiösa osanningar, angrep han dem oför-
töfvat och riktade sina vapen mot dessa ljusskygga och
snikna prester, som förkunnade lögnen. Hans anfall var
fruktansvärdt. Det uppbars af ett brinnande hat till lög-
pen och mörkret. Men det skedde ock med uddhvassare:
vapen, än man var van att skåda. Och han ägde på
samma gång som grymhet och mordlust en styrka och
träffsäkerhet i vapenföringen som alltid lät honom finna
sin motståndares ömmaste punkt. Hans hån var mördande:
och offrens kval bevekte honom ej. Också lyckades han
med sitt anfall hos presterna väcka en förbittring, som
gjort honom till en fasa och skräck för människor än i
dag, och som vanställt hans bild för eftervärlden. Så har
man orättvist gjort honom till den argaste gudsförnekare
som någonsin lefvat. Han har i själfva värket på mång-
faldiga ställen i sina skrifter förklarat sig tro på en gud,
fastän ej på den hans tids prester predikade. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>