Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställa oss. I Frankrike, där den väckelse, som låg i
reformationen, ej trängt igenom, där despotismens järnhand
pressat ner all själfständighet, hade det pröfningsbegär,
som allena föder en personlig öfvertygelse, nästan dött ut.
Åtminstone hos massan af folket. Man fortsatte i de gamla
hjulspåren af vana och andlig tröghet; man trodde på
presten och man lydde lagarna af ren lojhet. En sådan
slapp auktoritetstro var den nya forskningens målsmän
förhatlig såsom ledande till stillastående vid hvilken
osanning eller orättvisa som hälst. De gjorde allt för att röja
den ur vägen. Och om de därvid brukade starka ord, så
var det ofta för att väcka dem som sofvo djupt.
Frihet hette det mål, dit de ville leda mänskligheten,
och vägen dit kallade de upplysning; och sträfvandet för
en sådan upplysning är just det kännetecknande för dessa
män, som kallas filosofer, därför att de sysslade med
individens och samhällets lifsfrågor, men som ej förtjäna det
namnet, om man af en filosof fordrar en s. k. vetenskaplig
framställning, som endast tillåter ett fåtal att förstå honom.
Första anfallet gällde statskyrkan och ortodoxien. Här
gick till en början Voltaire (läs vålltä’r) (1694—1778) i
spetsen. Skarpare än någon sin samtida såg han bristen
på sanning och förnuft hos en mängd af de dogmer hans
tids kristendom predikade. Och hvar han trodde sig
upptäcka sådana religiösa osanningar, angrep han dem
oförtöfvat och riktade sina vapen mot dessa ljusskygga och
snikna prester, som förkunnade lögnen. Hans anfall var
fruktansvärdt. Det uppbars af ett brinnande hat till
lögnen och mörkret. Men det skedde ock med uddhvassare
vapen, än man var van att skåda. Och han ägde på
samma gång som grymhet och mordlust en styrka och
träffsäkerhet i vapenföringen som alltid lät honom finna
sin motståndares ömmaste punkt. Hans hån var mördande
och offrens kval bevekte honom ej. Också lyckades han
med sitt anfall hos presterna väcka en förbittring, som
gjort honom till en fasa och skräck för människor än i
dag, och som vanställt hans bild för eftervärlden. Så har
man orättvist gjort honom till den argaste gudsförnekare
som någonsin lefvat. Han har i själfva värket på
mångfaldiga ställen i sina skrifter förklarat sig tro på en gud,
fastän ej på den hans tids prester predikade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
