Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Montesquieu i första rummet ville reformera
statsskicket, så egnade den s. k. fysiokratiska skolan sin
hufvudsakliga uppmärksamhet åt medlen för höjandet af det
materiella välståndet. De ansågo jordbruket vara den
egentliga källan till all rikedom och välmåga. Förut hade man
trott, att det egentligen var de industriella yrkena, som
skapade förmögenheten, och man hade för att skydda dem
tillvägabragt en mängd privilegier och monopol. Alla
dessa ville fysiokraterna ha bort; hvaremot de yrkade på
ansträngningar för att höja bondeståndet, det enda
“produktiva“ ståndet. I främsta rummet tarfvade den franska
bonden upplysning och politiska rättigheter.
Både Montesquieu och den fysiokratiska skolan hade
det gemensamt, att de endast yrkade partiella reformer
och ville bibehålla konungamakten, i den tron, att en regent,
begränsad i sin makt af folkviljan och genomträngd af
upplysningens idéer, mest skulle gagna det allmänna bästa.
Men det fans andra, som förde dessa åsikter längre och
drefvo dem till sin spets. De betraktade detta olyckliga
franska samhällstillstånd, där somliga hade allt, medan
andra hade intet, och frågade sig, på hvad grund och med
hvad rätt det var så ordnat. Och de trodde sig finna,
att hela samhället var en enda stor orättvisa. Den som
med den varmaste och mest hängifna öfvertygelse predikade
dessa läror var Rousseau (läs russå’) (1712—1778). Det
föreföll honom, som om alla de olyckor, af hvilka
människosläktet led, vore skapade af människorna själfva och kunde
häfvas genom återgång till det lyckliga, enkla
samhällstillstånd som var det ursprungliga. Man behöfde sålunda
bara återvända till detta, till “naturen“, för att ånyo bli
lycklig. Återgång till naturen var därför hans ständiga
yrkande. Han bemödade sig att visa, huru allt ondt
framkommit genom afsteg från naturen. Sådana afsteg voro
införandet af egendomar, som orsakade skilnaden mellan
fattige och rike, af samhället med dess motsats mellan de
mäktiga och de maktlösa, och af ståndsskilnader, som
delade människorna i herrar och slafvar. “Den första som
inneslöt ett stycke jord och hittade på att säga: ’detta är
mitt’, och fann människor nog enfaldiga att tro det, var
den värkliga grundläggaren af samhället. Huru många
brott, krig och mord, huru många hemska olyckor skulle
den ej ha besparat människosläktet, som ryckt upp pålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
