Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fyllt igen diket och ropat till de andra: akten er för
att lyssna på denne bedragare; I ären förlorade, om I
glömmen, att frukterna tillhöra alla, men jorden ingen!“
Sedan egendomen blifvit införd, följde enligt Rousseau
inrättandet af samhället för att skydda denna egendom. Och
samhället lägger till rikedomen, makten och förmånerna.
Öfverenskommelsen mellan den rike och den fattige, den
mäktige och den svage är uppställd af den förre och har
följande lydelse: “du har behof af mig, ty jag är rik och
du är fattig: låtom oss då träffa en öfverenskommelse; jag
skall låta dig få den äran att tjäna mig mot vilkor att
du ger mig det lilla du har kvar för mitt besvär att
befalla öfver dig.“ Och denna makt hade genom
innehafvarnas tilltagsenhet och de andras medgörlighet gjorts
ärftlig. Medan det ursprungligen varit så att makten följt
med styrka och duglighet, var det nu så stält, att “ett
barn ger befallningar åt en gubbe, en fåne leder kloka
män, en hand full människor öfversvämmas af öfverflöd,
under det att massan hungrar och saknar det nödvändiga.“
Men allt detta kan ändras. Staten är uppkommen
genom ett samhällsfördrag. Folkviljan är all makts källa.
Men om alla människor af naturen sålunda ha lika
rättigheter, så finnes intet skäl, hvarför somliga åt andra skulle
medge några företrädesrättigheter af hvad slag som hälst.
Alla skola vara lika inför lagen: ingen enskild, familj eller
klass skall ha något privilegium. Det fins för resten enligt
Rousseau blott en klass, som förtjänar aktning och
uppmärksamhet, det är deras som arbeta. — Makten i staten
skall lika fördelas på alla medlemmarna. Regeringen kan
fortfara blott så länge den äger folkets förtroende. Sin
envåldsmakt kan folket aldrig förlora; det kan inte en gång
afstå den åt en representation; ty ombuden kunna ej
förplikta dem som valt dem. Allmän folkomröstning är det
sätt, hvarpå det suveräna folket gör sin vilja känd.
Rousseau stötte liksom de andra upplysningsfilosoferna
på stora svårigheter, då han skulle mera positivt ange,
huru han ville ha det nya samhället ordnat. De faror,
som lågo närmast till hands, voro hufvudsakligen två: att
folkväldet skulle komma att bli lika hinderligt för den
enskildes frihet som kungadespotismen varit, samt att denna
folksuveränitet skulle urarta till fullständig oordning och
laglöshet. Han redde sig genom det antagandet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
