Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
manades till satiren/’ säger han, "men dess tid var
förfluten. Jag utvalde fabeln." Och hvad värdigt bruk
gjorde han icke af detta forntidens medel, att säga
äfven de mäktige en nyttig sanning! Huru ädel är hans
ton, då han med Lejonet, som förlåter Råttan, och
Råttan, som räddar Lejonet, framträder ända upp till
thronen! Hvilken röst, värdig att höras af Konungar,
höjer sig med denna fråga:
Hvad ger ett Lejon rätt att Kunganamnet bära? Den
drott för alla djur, som sig i skogen nära, Ej
störst, ej starkast är, och ej af bättre blod. Hvad
gör då honom Kung och värdig denna ära? Hans ädelmod.
Och slutet, huru förtjenar det ej, att stanna i minnet
hos en uppvexande Prins?
- - - Uti en ringa vän Monarken högsta trohet
prisar. Det hjerta för sitt folk han visar, Det hjerta
finner han igen.
Om denna fabel är kanske den skönaste i hela
samlingen, hvad är orsaken? Den, att ämnet var ädelt
och stort och medborgerligt. Det rörde en sträng i
hans innersta hjerta: och då träffade hans snille
sin rätta ton.
Icke nöjd att genom fabelns lärorikhet hafva uppfyllt
en moralisk fordran af sitt hjerta, helgade han sin
ålderdoms lyra äfven genom Psalmer, som i den vid
Svenska kyrkans jubelfest utgifna samlingen utmärka
sig framför en stor del a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
