Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
kas såta vänskap och stränga dygd stördes af en
förförisk Vippstjert. Oaktadt det fel, som vidlåder
de flesta Allegorier, att det, som i bilden borde
blott genomskina, bryter den sönder; ty fåglarna
tala och handla deri, såom verkliga menniskor: är
detta stycke genom sitt qvicka och träffande skämt,
sin lätta och lediga versbyggnad och framför allt
genom det naiva i stilen, värdigt den namnkunnighet,
det genast vann och länge behöll. Den, som skrifver
detta, erinrar sig, att han som barn, längst bort i
den nordliga vrå af Finland, der han uppväxte, hörde
denna saga ofta användas, t. ex. i denna förmaning
af ett äldre fruntimmer till ett yngre: Du torde väl
tänka som svalorna:
Mitt hjerta löper ingen fara, Fastän min klo i dansen
är; men glöm icke det som följer:
När hönan första steget klifver, Så följer andra
foten med.
Af dessa svalor bådades den sköna sommar,
hvars sydliga värma och rikedom förtjusa oss i
den blomsterverld, inom hvilken den Creutziska
poesien egentligen rör sig, sedan hon lärt känna
sig sjelf. Främst ibland de Skaldestycken, som i det
sednare bandet af vitterhetsarbeten utmärka henne,
står Atis och Camilla. Såsom ett idylliskt poem af
större omfång kan det jemföras med Tassos Aminta och
Guarinis Pastor Fido. Ehuru genom sin episka form
skildt ifrån dessa dramatiska her-daspel, saknar det
dock icke det lif, som äfven en berättelse derigenom
får, att personerna sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
