Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
framträda och tala. Och hvad det sätt angår, hvarpå
den Svenska Skalden låter dem yttra sig, torde han
föga efterge Tasso; men säkert öfverträffar han
Guarini. Huru ofta afkyles ej hos denne känslans
uttryck af spetsfundighet och grannlåt, då hos CREUTZ
ej sällan ett par ord af den största enkelhet säga
allt hvad hjertat har ömt eller passionen starkt;
såsom dessa af Atis:
Camilla hatar mig, jag bör ej lefva mer.
Min plåga brister ut; mitt brott du veta bör;
Jag kan ej tiga mer: jag älskar, och jag dör; och
Camillas svar:
Du ej den ende är som detta brott begår.
Hvad kraft ligger icke äfven i den naiva slutraden
af de tre lyriska stroferna (i andra sången), i
hvilka den mellan hopp och fruktan sväfvande älskaren
utgjuter sin oro. Jag anför blott den sista:
Jag vet, Camillas syn min plåga endast öker; Men
i sitt eget qval sin lindring hjertat söker. Jag
ville se och dö ... mitt öde det begär. Men Atis,
har du glömt hvars nymph Camilla är?
Visserligen förekommer äfven i det Svenska poemet
ett och annat, som liknar de Italienska Concetti;
men sjelfva det qvicka deri uttrycker en sann känsla
t. ex.
Min själ tycks fly från mig och jag får din tillbaka
Jag ville lemna dig, det nöjet kärlek har, Behålla
blott för mig dess tvång och plågor qvar
Jag äger dig ej nog; en fruktan mig bedröfvar:
Jag räds, att hvad jag ser, min Atis från mig röfvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
