Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I AMERIKA OCH ENGLAND. 153
lille David> —, kände hon sig till en början bedröfvad öfver
att den senare så litet gjorde sig bemärkt. Men hon tröstade
sig snart. »Med svensken har det ingen fara — när det
gäller; det veta vi alla och världen med. Men han har
ett slags — får jag säga — gudomlig oförmåga att föra
till torgs, att puffa sig och sitt, som icke är att klandra,
som jag tycker om; och ett slags björnaktig vintertröghet
att resa på sig — när det ej gäller strid på lif och död
—, som är mindre bra men kanske förlåtlig, när det blott
gäller att visa sig.»’
Hur intresserad Fredrika än blef af allt hvad den stora
världsutställningen hade att bjuda, insåg hon dock snart, att
den skulle kunnat vara något mycket lärorikare, än hvad
den var. Med klar blick för idéens utvecklingsmöjligheter
talar hon om framtidens »World’s fair» i ordalag, som äga
en märklig tillämplighet på våra dagars: »Då skola vi»,
säger hon, »se alla land framstå i sköna, trogna bilder af
deras egendomliga naturscener ... Där skola folken. på
jorden möta hvarandra och lära känna hvarandra i folkens
egna lif, gestalter, dräkter och icke såsom nu blott i folkens
produkter.»!
Fredrika bodde i London hos förläggaren Chapman
" (142 Strand). Där bodde äfven miss Evans (George Eliot),
som kort förut flyttat in till London och ännu ej uppträdt
som författarinna under den pseudonym, som sedermera
blifvit så ryktbar. Hon har i bref skildrat sitt första in-
tryck af Fredrika Bremer såsom allt annat än fördelaktigt;
hon fann den svenska författarinnan »equally unprepossessing
to eye and ear» och hade svårt att öfvertyga sig, att det
verkligen var Fredrika Bremer hon såg. Först efter ett
aftonsällskap i det Chapmanska hemmet, då miss Evans
sett henne tillsamman med en mängd >»nice people», hört
henne spela och beundrat hennes album, började hon finna
henne »more genial» och ångra sin motvilja.?
1 Se ofvan anförda artikelserie i Aftonbladet 20 jan. och 11 febr: 1852.
2 Se: J. W. Cross, George Eliot’s life... A new ed. Vol 1. Edin:
burgh & London 1885. S. 261—264-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
