Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 BILAGOR.
i honom: är han åter en personlig ande, så skola vi personligt
lefva i honom — så skola vi och världen förklaras i honom;
ty lefver han icke i andar, så lefver han icke, och lefver han
icke i personliga andar, så är han ingen personlig Gud. Kärlek
äger icke rum utan mellan särskilda personer. En oändlig kärlek
förutsätter en oändlig personlighet, en sanning, som vi redan på
jorden i tysthet förutsätta.
Vi hafva härmed intagit en ganska fast punkt för vidare
framsteg och skola därför för denna gången stanna. Skulle
jag med dessa satser dragit i öppet fält, så hade. jag slipat
vapnen något bättre och försett dem med starkare rustning;
nu komma de till dig i all förtrolighet och bedja om ett rum
i ditt hjärta.
B.
3.
(Odateradt bref från början af januari 1833.)
På söndagsmorgonen ett litet preludium till vår trini-
tetslära!
Gud är ex, men icke den stumma enheten — icke en
monad; ty vore han till sitt väsende blott alltings enhet, vare
sig som alltings substans (enligt Spinoza), eller alltings jag
(enligt Fichte), så kunde han icke gifva något annat att hafva
lif uti sig själf — han kunde icke uppenbara sig. Skapelsen,
med alla sina mångfaldiga lifsyttringar, vore blott modifika-
tioner af den ena (substansiella eller intellektuella) enheten —
frihet och nödvändighet, det goda med det onda, verkningar
af samma lag eller vilja. Ja, denna enhet vore en evig hem-
lighet för sig själf, ty medvetande blir intet väsen utan att
yttra och uttala sig, och uttala sig kan det icke utan att gå
utom sig själf.
»Jag vill göra honom en hjälp, den sig till honom hålla
må» —, och Adam låg försänkt i en drömmande åskådning af
den unga skapelsen och samlade de spridda dragen af hennes
ofördunklade skönhet. Ändtligen kunde han sammansätta henne
i en enda lefvande bild, och bilden trädde honom allt närmare
och: utvecklade allt tydligare och bestämdare sin himmelska
gestalt; Han märkte icke, att det var hans egen personlighet,
som utvecklade sig, från den ena väkten till den andra, förrän
Gud gaf kvinnan namn — då vaknade Adam och fann att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
