Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Fredsföreningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSFÖRENINGARNA.
15
norska kamp för själfstyrelse på det utrikespolitiska
området förde i midten af 1890-talet i Sverge till den s. k.
tvångsrevisionistiska rörelsen, under hvilken från några
håll äfven hotelser framkommo, om att Sverge med
vapenmakt skulle tvinga Norge att uppge sina fordringar på
egna organ för utrikespolitiken. Norge hade dittills,
medvetet om att lefva i det bästa och fullständigaste
samförstånd med alla andra länder, betraktat sitt härväsende som
något relativt oviktigt. Som en förfärande blixt kom nu
uppenbarelsen af, att en fara värkligen kunde föreligga
och det på närmare håll än någon anat. Den forna
likgiltigheten för härordningsfrågorna byttes nu i en nästan
febril värksamhet till stärkande af det nationella försvaret,
och äfven sedan det, redan ganska snart efter
tvångsrevisionismens värsta skrändagar, blifvit klart, att massan
af svenska folket vid närmare besinning med otvetydig
afsky visade ifrån sig tanken på användande af
vapenmakt gent emot broderlandet, har i Norge den påbörjade
utvecklingen af landets försvarskraft alltjämt fortgått med
oförminskad energi.
Den stridsfråga, som alltså strax vid bildandet af den
samlade norska fredsorganisationen väcktes inom föreningen
var, hur de förklarade fredsvännerna skulle ställa sig gent
emot dessa pågående rustningar. Föreningen delade sig
från början i två partier med diametralt motsatta åsikter
i detta stycke; båda ha såväl i som utanför föreningen
med ifver förfäktat sin mening; än det ena än det andra
partiet har haft öfvervikten inom föreningen och besatt
ordförandeplatsen; för närvarande är det parti rådande, som
ställt sig solidariskt med vänstern i dess helhet och
förordat försvarets vidare stärkande och utvecklande.
För egen del ställer jag mig äfven principiellt på
denna sida. Frågan är, såvidt jag kan se, alldeles analog
med problemet om rätten till nödvärn. Liksom det endast
torde vara de extremaste Tolstoyaner, hvilka förneka rätten
till nödvärn, på samma sätt torde de flästa freds vänner
anse det som en stats rätt och äfven plikt, att därest fara
värkligen kan finnas, söka gardera sig mot denna äfven
såvida nämligen möjlighet finnes,
genom rustningar
att dessa kunna bli för ändamålet effektiva, d. v. s. om
båda parterna äro någorlunda jämbördiga i styrka.
―
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
