Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fredssaken inför regeringarna - C. Konferensen i Haag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
FREDSRÖRELSEN PÅ 1890-TALET.
domstolen skulle, såsom hittills varit fallet, bildas för
hvarje särskilt fall af de inträsserade länderna i förening.
Sedan baron de Staal refererat det ryska
skiljedomsförslaget, reste sig den engelska delegeraden sir Julian
Pauncefote och meddelade till allmän förvåning, att på
samma gång som han var färdig att acceptera det ryska
förslaget, han å sin sida på sin regerings vägnar ville
väcka förslag om inrättande af en permanent internationell
skiljedomstol. »Det blef under sir Julians tal,» skrifver en af
korrespondenterna från Haagerkonferensen, »så tyst i salen,
att man kunnat höra en knappnål falla, och säkerligen
fanns det icke få bland de närvarande delegerade, hvilka
först i detta ögonblick fingo klart för sig, att de nu stodo
ansikte mot ansikte med en fullt aktuell fråga, framställd
af praktiska statsmän på rama allvaret.»
Äfven Amerikas delegerade framlade ett förslag till
en permanent skiljedomstol och dessutom ett särskilt
förslag till reglerande af medling.
Efter alla dessa tillkännagifvanden tillsattes nu det
tredje utskottet, hvilket sålunda allt från början hade ett
ganska rikligt material att behandla.
Utskottet debatterade först frågan om medling. Det
förslag man härvidlag enade sig om, och hvilket också
blef konferensens beslut, var en sammanjämkning af det
ryska och det amerikanska förslaget. Ifall någon tvist
skulle yppa sig af så allvarlig natur, att parterna ej anse
sig kunna underkasta sig skiljedom, skola de, innan
fientligheter öppnas, ifall omständigheterna tillåta det, söka
medling. Kunna kontrahenterna ej ena sig om att
gemensamt vända sig till en vänligtsinnad, neutral makt, få de
välja hvar sin. Den medlande makten eller makterna
äro, sedan parterna lämnat dem alla upplysningar,
skyldiga att göra allt hvad de kunna för att lösa tvisten till
bådas belåtenhet; om detta ej lyckas och fientligheter
börja, äro makternas fortfarande skyldiga att ha sin
uppmärksamhet fästad vid händelsernas gång och begagna
hvarje sig erbjudande tillfälle till att ånyo förmå de
stridande att ingå på ett fredligt ordnande af tvisten. Äfven
om från de stridande staterna ingen anmodan, om medling
ingått, är hvar och en af de makter, som undertecknat
konventionen, berättigad att vid gynnsamt tillfälle erbjuda
sina bona officia, och denna åtgärd får under inga om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
