Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fredssaken i nationalrepresentationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSSAKEN I NATIONALREPRESENTATIONERNA. 13
Men saken skulle komma åter. "Det är en stor för-
synens välgärning,’ säger hr Revon, "fatt människorna
ej äro odödliga"; komitén för utrikes ärenden, hvilken
visade sig så föraktfull år 1837; antog år 1851 enhälligt
en resolution om önskvärdheten af att i alla traktater in-
föra en klausul (bestämmelse) om skyldigheten att försöka
skiljedom, innan man finge gripa till vapnen. År 1853
antog senaten en liknande resolution. År 1873 framlade
senatorn Simmer ett förslag till uttalande, däri skiljedom
betecknas såsom det enda "hederliga och praktiska medlet"
att reglera mellanfolkliga konflikter, och följande år an-
togs detta förslag af kongressen.
I slutet af 1880-talet fick saken en ny stöt framåt
genom den redan omtalade deputationen från engelska
parlamentsmedlemmar för att vinna presidentens med-
värkan till underhandlingar om afslutande af en skiljedoms-
traktat mellan Förenta staterna och England. I maj 1888
beviljade senaten på förslag af hr Allison ett anslag af
24,000 dollars till kostnaderna för underhandlingar mellan
Förenta staterna, England och Frankrike, och samma år
bemyndigades presidenten, på förslag isenaten af hr Sher-
man, i representanthuset af hr Hill, att närhälst han
fann tillfället lämpligt söka inleda underhandlingar med de
europeiska makterna angående skiljedomstraktater. Ko-
mitén för utrikes ärenden hade denna gång själf utar-
betat förslagen.
Slutpunkten och glanspunkten i sitt arbete för freds-
sakens praktiska genomförande nådde Amerika genom
den panamerikanska kongressen i Washington 1890 och
underskrifvandet af den permanenta skiljedomstraktaten
mellan alla amerikanska stater.
I England väcktes frågan första gången på tal af
: Richard Cobden år 1849 i form af ett föreslaget allmänt
utlåtande i fredssakens syfte, men detta afslogs af under-
huset. År 1873 återupptogs Cobdens motion, något modi-
fierad, af Henry Richards och gick igenom, fastän Gladstone
den gången tillrådde dess tillbakatagande. År 1887 före-
slogs i öfverhuset af lord Bristol en skiljedomsresolution,
men den blef, efter ett tämligen ihåligt tal af lord Salisbury,
tagen tillbaka. Hur engelska parlamentet kommer att
ställa sig gent emot inbjudningen från Förenta staterna
att underteckna den panamerikanska traktaten, är ännu
icke bekant. Förslag till uttalande har framlagts af parla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
