Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar såsom Inledning till Frithjofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
En annan egenhet i nordbons lynne, är ett visst
anlag för vemod och tungsinnighet, vanlig hos alla
djupare karakterer. Det går som en elegisk grundton
genom alla våra gamla nationalmelodier, och i allmän—
mänhet genom allt det betydningsfullare i våra häfder;
ty den ligger på bottnen af nationens hjerta. Jag
har någonstides sagt om Bellman, vår mest nationel-
la skald:
och märk det vemodsdraget öfver pannan,
ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt!
ty detta vemod står icke i strid med det lefnadsglada j
och friska i nationallynnet; det ger det endast mera
intensilet och spänstighet. Det gifves en lefnads glädje
(allmänna opinionen skyller Fransmännen derföre), som
ytterst hvilar på lättsinnighet; den nordiska hvilar på
allvar. Derföre har jag också i Frithjof sökt antyda
denna grubblande tungsinthet. Hans ånger öfver den
ofrivilliga tempelbranden, hans grubblande farhåga för
Balder,
»som sitter i skyn, skickar tankarna ned, som för—=
mörka mitt sinne alltjemt» (p. 118).
hans längtan efter den slutliga försoningen och inre
lugn, häntyda icke blott på ett religiöst behof, utan
äfven och ännu mera på den för hvarje alfvarsamma—
re sinne, åtminstone i norden, naturliga lutningen ull:
sorgmodighet..
Man har förebrått mig (som det vill synas mig,
utan skäl) att hafva gifvit kärleken "mellan Frithjof och
Ingeborg (t. ex. i Afskedet), en alltför sentimental och
modern karakter. I detta afseende bör, jag anmärka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
