Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Skingrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slängt maten till dem och mumlat, men så att de alla
hört det, ett en blef rent uppäten af tiggare från fjällen.
Husbonden, som kommit in, hade sett dem äta, där
de stodo i rad vid spisbänken, och han hade sagt att
tocke där sällskap passade bäst i fattighuset, och att om
han inte hade hästarna upptagna af skogskörning, så
gjorde han klokt uti att ge dem bakskjuts dit.
Barnen där hade sett så buttra och sura ut, som om
de bott i ett fattighus i stället för i en så stor gård, där
de voro så rika att de hade sex kopparkittlar på hyllan
öfver dörren, och granna skåp och silfverskedar i en hel
rad öfverst oppe i skåphyllan.
»Fast där va fint så tyckte jag att de va grannare hos
Pelle», sade Månke. »Si de va en rejel karl de.»
»Grannare var de inte», invände Anna-Lisa. »Var de
likt de, så farligt som där såg ut när vi kom, golfve
lortigt och spisen svart, han ha väl int varit hvitlimmad på åravis, och fönsterglase så en int kunde si
igenom de, och lakan och örngottsvar bedröflige innan vi
fick tvätta dom. Nej grannare var de inte. De är int
grannare nu, när golfve är hvitt, med matter på, och
spisen är fin, och fönsterglase klart, – om jag vet –!»
Anna-Lisa såg virrig och villrådig framför sig.
»Ja, int vet jag heller», funderade Ante. »Bröde vi fick
hos dom va tå bättre mjöl, och ljust och grant var där,
mat fick vi där, och ändå är jag just som sint på
dom.»
»Mor, som sa att vi fick int vara sint, Ante. Nej int
är jag sint», sade Maglena, »men när jag tänk på dom
så blir jag mest rädd för folket vi ska komma till, ut i
bygden. Jag är rädd för såna, som äg storgårdar. Dom
ska ju ändå ha de så bra, me pängar te köpa för, så nödåre gör dom ingenting, –
»Ändå har en de bättre hos Pelle.»
Syskonen gingo i grupp framme hos Ante. De hade
så mycket att prata och fundera om.
»Och där fanns ändå ingen mor i gårn hos Pelle»,
anmärkte Månke.
»Nej, för då hade han kunna haft de behändigt ändå,
å snyggt inom knutarna», afgjorde Anna-Lisa.
»Därsom moran varit som våran mora innan hon
dödde», tillade Maglena med en drömmande blick uppåt.
»Dom hade int nå roligt själf heller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
