Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Studentåren (1813-1819)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ANDERS FRYXELL.
till försvar åberopade exemplet af Bellman, hvilken just
då börjat af Atterbom försvaras och förhärligas. Yrseln
gick hos några så långt, att de hade brännvinskaggen
stående i rummet, och det var ett bruk, ett bevis på friskt
mod och fördomsfri lefnadslust att direkt ur densamma
supa hvarandra till. Jag och en K. O. Fineman voro de
enda användbara sångarna inom nationen och blefvo
fördenskull esomoftast kallade till deltagande i dryckesgillena
för att sedermera under sång ledsaga sällskapet kring
gatorna. Det var dock oss bägge mycket motbjudande,
men våra föreställningar besvarades vanligen med
åberopande af Bellmans exempel och med påståendet, att ett
muntert lif var kännetecknet på snille och framtida storhet.
Båda bröto vi slutligen med sällskapet, och jag besökte
de två förnämsta ledarna och förklarade dem, att de
förstörde sig själfva och sina kamrater genom att inleda dem
i ett uselt och fördärfligt lefnadssätt. Jag besvarades med
hån och bitterhet, och mina ogillande ord framburos till
de andra. I följd däraf blef jag föremål för deras hat
och förakt, och under senhösten 1816 stannade stundom
de vandrande dryckesbröderna utanför mitt fönster under
utrop af Pereat! (= »må han förgås» eller »ned med honom »,
motsatsen till hyllningsropet Vivat »lefve han») och
Lampan ut! jämte åtskilliga försmädliga tillägg; och en
gång kom en kamrat, som från ett af deras dryckesgillen
framförde till mig ett tomt punschglas jämte hälsningar
af förakt och ovilja. Med stark känsla af rättvis sak gick
jag min väg orubbligt fram och sökte ej mer någon
försoning. Så blef jag stående nästan ensam. Sedermera
blifvande fältläkaren F. Bågenholm och medicinalrådet D.
Ekelund med några andra visade mig dock alltid vänskap
och högaktning. Julaftonen 1816, när dessa mina förmögna
vänner voro resta till sina hem, samlade sig de öfriga
landsmännen att under anförande af de vanliga
dryckesbröderna fira julaftonen. Jag var icke ditkallad utan stod
ensam. Om kvällen, det var stark snöyra, gick jag ut
genom Fjärdingstullen, lade mig där, insvept i min
friskapprock, i en snödrifva och än skar tänderna af harm ötver
landsmännens blindhet och orättvisa, än sammanprässade
läpparna af stolthet öfver mitt eget mod och min styrka,
än grät bittra tårar af längtan efter de älskade i
hemorten. Inom kort hade några bland dessa dryckeslifvets
=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
