Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hans bortgång och eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS BORTGÅNG OCH EFTERMÄLE.
29
nedskrifvet med den 85-åriges darrande hand ligga ännu
i den gamla chiffonier, han som ung magister i Stockholm
köpte på 1820-talet, och som troget följde honom till Sunne
och åter till Stockholm, omkring 500 sidor af detta
ofullbordade värk med rubriken »Svenska folkets historia».
Såsom ett prof på hans historiska stil och tankegång ännu
vid denna höga ålder må ett stycke ur detta hittills otryckta
värk här återgifvas. Det tillhör slutet af detta manuskript
och torde vara skrifvet några få månader före hans död,
således i hans åttiondesjätte år. Stycket handlar, kort
sagt, om faran af att »ge sina barn härtigdömen».
»Tre bland Sverges allra störste regenter, Birger Jarl,
Magnus Ladulås och Gustaf den förste, hafva visserligen
en hvar lämnat åt sin älste son kronan och
konungavärdigheten, men tillika åt sina yngre söner betydligare delar
af riket såsom mer eller mindre själfständiga härtigdömen.
Orsaken till en sådan åtgärd var väl till en del en mycket
utsträckt uppfattning af arfsrättsbegreppet, men troligtvis
i än högre grad dessa regenters dynastiska önskan att
på så sätt högt öfver alla rikets öfriga innevånare lyfta
medlemmarna af sitt eget hus, på det att dessa i alla
händelser skulle vara närmast berättigade till tronen. Men
alla tre gångerna inträffade det förhållande, att älste
sonen, konungen, Valdemar, Birger, Erik den fjortonde,
var på ett eller annat sätt mindre skicklig att öfvertaga
konungamakten, men att däremot en eller annan bland de
yngre sönerna hade långt större regentegenskaper. Alla
tre gångerna inträffade ock, att dessa öfverlägsna yngre
bröder icke sökte leda och stödja den äldre, på tronen
sittande brodern och sålunda konungahuset i dess helhet
och tillika fäderneslandet. Alla tre gångerna hafva tvärt
om de yngre bröderna sökt förstärka sin personliga och
härtigliga makt och därigenom försvaga konungens. Följden
har ock alla tre gångerna blifvit svåra brödrastrider och
den älste broderns slutliga afsättning, allt detta med
åtföljande krig och olyckor för riket, ja för konungahuset
själft. Det är inför första uppförandet af detta bedröfliga
sorgespel vi nu befinna oss.»
En anteckning af den 21 februari 1881 jämt en
månad före hans död, redogör i korthet för planen med
detta sista värk, och hans döttrar berätta, huru han vid
samma tillfälle under inemot två timmars promenad fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
