Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hans bortgång och eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ANDERS FRYXELL.
och tillbaka i rummen höll en ytterst spännande och liflig
föreläsning för familjekretsen och närvarande bekanta öfver
sin mening med ifrågavarande arbete, som han kände sig
nödsakad att inställa.
På dödsbädden fick han mottaga följande märkliga
hälsning från en man, som utan att närmare personligen
känna honom vid underrättelsen om hans sannolikt
förestående död kände sig manad att betyga den bortgående sin
och sitt folks tacksamhet och vördnad. Brefvet lydde
i sina väsentliga delar sålunda:
»Älskade, vördade vän! Många gånger hade jag velat
skrifva till eder. Nu får jag icke uppskjuta det längre.
Mitt hjärtas innerligaste tacksägelse till eder för en lång
lefnads oafbrutna värksamhet i det godas och sannas
tjänst! Det förnämsta är icke, att ni som forskare
riktat våra häfder med en mängd af förut obeaktade
sakförhållanden och visat viktiga skeden af vår historia i ett
renare ljus. För detta skall Sverge vara eder tacksamt;
men som eder högsta ära må räknas, att det är ur de eviga
idéernas synpunkt: ur frihetens, rättfärdighetens, kärlekens,
som ni sett och tolkat tidstilldragelserna och mätt de
historiska personligheternas inre värde. Ur de häfder, ni
skrifvit, strömmar till edert folk förfriskning ur det eviga
lifvets källor. Tyvärr: de häfdatecknare, om hvilka detta
i våra dagar kan sägas, äro icke många. Också skola
många bland dem förgätas, medan edert namn skall med
tack och kärlek nämnas af Sverges folk. Tillåt mig äfven
för min ringa del få säga, att när jag tänkt öfver min
barndom och ungdom och frågat mig, hvarifrån de bästa
af de intryck kommit, som varit bestämmande för mitt lif,
så har minnet städse återvändt till de stunder, då jag
läste de skrifter, Anders Fryxell då utgifvit och ett lyckligt
öde förde i mina händer Den tacksamhet, jag härför
känner, kan icke uttalas i ord.»
Göteborg den 14 mars 1881.
Eder tillgifne
Viktor Rydberg.»
Det var den yngre generationen af svenska
kulturbärare, som genom sin ypperste målsman här gaf den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
