Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hösa - Julp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom Sahlstedt 1773, Weste 1807, har motsvarighet icke blott i
de norska hausa, høyse (i s. ö. Norge, se Ross, art. ausa), utan
även i ndl. hoozen (som nu tycks vara t. o. m. enda brukliga
formen), hos Kilian hoosen, sidoform till ä. ndl. oosen, hvilket hör
till samma stam som det likbet. mlt. ôsen, nlt. osen o. ösen
samt sv. ösa, isl. no. ausa, da. øse, till en rot aus, som även
ingår i grek. αΰω utgjuter (hos Hesych.). Möjligt är ju, att ett
urgerm. *haus- funnits jämte aus- (jfr Noreen: Urg. Lautl. s.
209, där med tvekan uppställes ett förgerm. *khaus- som
gemensam stam för sv. hösa o. lat. haurire ösa). Men det tycks ock
kunna framställas en annan förklaring, ifall hvarken sv. hösa eller
ndl. hoozen kan visas hava h-form av högre ålder. Skulle icke
sv. hösa ursprungl. kunna vara en i sjömansspråket i bruk
kommen sidoform till ösa, som fått h efter mönstret av ndl. hoozen
såsom brukat hos holländska ock väl också nordtyska sjömän
jämsides med de likbet. ndl. (äldre) ock lt. formerna utan h?
Detta under förutsättning, att man riktigt förklarar h i det ndl.
verbet genom nyare inflytelse från ett till betydelsen närstående
ord med gammalt h. Se härom Franck: Etym. Woordenb. art.
hoozen, där h förmodas härstamma från subst. hoze i dialektisk
bet. kärl att ösa med, etymologiskt = ndl. hoos, mndl. hose ock
det tyska hose med egentlig bet. benbeklädnad, men dialektiskt
i tyskan (i Sachsen) också brukat om vissa slags rörformiga
kärl för olika ändamål, såsom för att ösa eller hämta vatten, för
att packa smör eller för att bära kol (se Grimmska ordboken).
Julp öppning framtill på byxor, ett ord som saknas hos
A. F. Dalin 1850 (vid hvilken tid julp väl icke kommit i bruk,
åtm. icke allmänt), är samma som lt. o. ndl. gulp i samma bet.,
egentl. väl med allmännare bet., synonymt med ock kanske noga
taget blott en gammal variant till ndl. glop n. öppning, hål, gap,
klyfta, hörande till samma rot som lt. glûp i uttr. up de glûpe
på glänt, ndl. op de gluip i samma bet., ock lt. vb. glûpen, som
bl. a. betyder glappa, stå på glänt, hvartill hör sv. partic. pres.
glupande. Att ordet julp har fått j för normalt lt. g, synes visa,
att det egentl. kommit från en lt. dialekt som är lik den i
Berlin, hvilken är ökänd för sitt uttal av begynnande g som j,
hvilket man plägar skämtvis illustrera med uttrycket: ene jut
jebratene jans is ene jute jabe Jottes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
