Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvården. Av A. HÅRD AF SEGERSTAD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den åt sig utse bland fattighjonen skickliga och pålitliga personer, s. k.
fattigfogdar, vilka bl. a. skulle utspana och ange de fattiga, som tigga, snatta
eller stjäla, eller som besöka krogar eller begå andra oordentligheter; och,
säger reglementet, »måste man för fattigfogdens pålitlighet, såsom själv
behövande, ej påräkna andra verkande medel än hopp om belöning för goda
förrättningar och fruktan för straff vid efterlåtenhet och försummelse ».
Som ovan antytts, skulle den hjälpsökande i första hand förses med
arbete, och enligt reglementet tillhandahöllos mot pant eller borgen råämnen
jämte redskap för bearbetning i hemmen. Särskilt intressant är
reglementets förskrift om »adresse contoir» för dem, som ville ha tjänare, och där
arbetsgivare och arbetare själva fingo göra upp anställningsvillkor —
sålunda redan då en efter vår tids uppfattning modern
arbetsförmedlings-anstalt.
Direktionens första uppgifter blevo att efter kungörelse i stadens
tidningar låta å rådhuset utlägga anteckningslistor för dem som sökte
anstaltens hjälp, hyra lokal för arbetsanstalten och anskaffa råvaror. Trots
de kraftiga gallringar, som vidtogos bland de anmälda hjälpsökande, hade
man vid årets slut kommit upp till 1,388 understödda personer, nämligen 149
barn under och 375 över 6 år samt 864 äldre personer.
För inrymmande av råvaror hyrdes lokaler i rådman Petterssons hus
intill slussen vid Nye port, och arbetssalar upplätos i stadens fattighus.
Emellertid anmälde sig ingen till vävnad, och det spunna garnet fick
utlämnas på landsbygden till vävning. Från Skottland införskrevs år 1802
en häcklare vid namn Hall, och vid Stigbergstorget förhyrdes en lokal, där
undervisning i häckling och spinning meddelades av häcklaren och hans
hustru, vilken senare skulle lära flickorna den beryktade skottska
spinningen med en tråd för vardera handen. Uti ett av assessor M. G. Schulzen
donerat hus utanför Drottningporten i kvarteret Femkanten (4:de roten
nr 80), vilket tillträddes den 1 april 1800, inreddes ett s. k. lasarett för
de fattiga med 36 platser.
Ett 20-tal barn, som voro av magistraten utackorderade inom staden,
övertogos av direktionen. Så långt möjligt flyttades dessa till hem på
landet, dels, såsom framhålles, på grund av de bättre seder som ansåges där
råda, och dels för att något gottgöra den förlust på arbetskraft landet lede
genom tillströmningen till städerna. Snart visade sig emellertid nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
