Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs hamn [forts.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro således att anse som obetydliga i belastningshänseende. Huru stort
vattendjupet var här vid den tiden är ej säkert känt, men vi veta, att
för ej länge sedan var det c:a 7 meter, enär vid segelrännans
uppmudd-rande till detta djup, muddringen sträckte sig hit ut, och att vraken redan
då påträffades. Å en gammal lodningskarta från år 1771 angives även
djupet här hava varit 23 fot = c:a 7,0 m. Nu hava vi nedgått till mera
än 10 m å vissa ställen utan att dock komma under kölarna på fartygen,
varför man väl torde få antaga, att dessa under de nära 300 år, de legat
där, sjunkit omkring 3 m ned i bottnen.
I regel uppbäras kajerna härstädes av träpålar, som nedföra tyngderna i
jordmassan under bottenplanet framför kajen — dessutom användes förr
ofta träkistor under vatten för viktminskning och till stöd för pålarna. —
Senare har även viktminskning åstadkommits genom användning av faskiner.
I sött vatten håller sig ju som bekant trä under lågvattenytan, d. v. s.
dit luft i regel ej nedtränger, nära nog huru länge som helst — i salt
vatten förstöres visserligen ej träet av röta, men här lurar i stället en fara,
som är mycket större, nämligen pålmasken (Teredo navalis), som på ett
par år kan totalt förstöra en grov träkonstruktion. Skyddsmedel finnas
visserligen, men de äro ofullkomliga.
Inom Göteborgs hamn är Göta älvs söta vatten dominerande på ytan,
under det att bottenlagren hålla en ganska hög salthalt, särskilt i hamnens
yttre delar, där den uppmätts till 2,7 % på 8 m:s vattendjup. I hamnens
inre delar samt ända tills de senaste fördjupningarna i hamnen vidtogos,
har därför trä i allmänhet kunnat användas oskyddat, men vid de senaste
årens djupvattenkajer (för mera än 6 m:s vattendjup) har skydd mot
pål-mask måst anordnas. Detta är en omständighet, som även bidragit till
att avsevärda ändringar i de äldre konstruktionerna måst göras.
Den äldsta kajbyggnad, å vilken egentlig ritning finnes är Stenpiren,
uppgjord 1844 för ett vattendjup av 3,8 m (fig. 195). Grundläggningen
består av en utvändigt s. k. tät och invändigt gles träkista med
mellanväggar samt träpålning. Mellan kistorna å pirens båda sidor gå
tvärförbindningar i liknande konstruktion. Konstruktionen medför stor virkesåtgång
men är av ringa tyngd. Mellanrummen mellan dessa förbindelseväggar äro
sedan fyllda med jord.
För de kajer som byggdes under perioden 1856—1900 för 2,1—6,0 m:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
