Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖVERSÄTTNINGAR - Hymn till den själiska skönheten (Shelley)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om, höge ande, du, som allt förmår
i all din härlighet, blev ständig gäst i vår.
Du sympatiens sändebud
från blick till blick hos man och brud,
du element, som tankar klarna i
som ljus i natten, dröj och giv
dig helt åt oss i död som liv,
ty utan dig är liv som död
av mörker fullt och skräck och själanöd!
Som barn jag sökte andar och jag sprang
att finna dem, när stjärnor lyste tyst
i skog, i skumt gemak, där byst vid byst
av hädansovne skymtade — jag tvang
min röst att ropa namn av hemsk och sällsam klang.
Ej ljud vart hört, ej svar jag fick,
men när i drömmar sänkt jag gick
en vår, då allt, av milda vindar kysst,
slog ut i knopp och väcktes opp
till sång och doft och sommarhopp,
med ens din närhet jag förnam,
då skrek jag till — i salighet jag sam.
Har jag ej ägnat allt min makt förmår
åt dig, du Majestätiska Behag?
Fantomer nu som då frammanar jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
