Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Till Mauritz Hellberg.)
Görlitz 16 mars 90.
Min gode vän Maggan!
Både flat och förlägen blev jag över det mottagande
mina arma hjärnfoster fingo hos dig och Svartmannen.
Jag hade nog väntat att du skulle sagt några vänliga ord,
”det blir nog bättre med tiden”, eller något i den vägen —
men laudatur och ”eximie laudatur” hade jag icke väntat
mig. Bara jag icke blir högfärdig nu — jag har alltid
haft den olyckan att bliva växelvis överskattad och
underskattad och min själ, som icke har någon tyngdpunkt i sig
själv, har svängt än åt den ena än åt den andra
ytterligheten. Du skall i alla fall ha tack för din sympatiska
dom — den gör gott på sitt vis, om den också icke är
så objektiv som i fall den kommit från en främling. Dina
anmärkningar finner jag i allmänhet riktiga och jag skall
rätta och packa mig efter dem utom i några fall, där det
gamla får stå, emedan jag misströstar att kunna sätta
något bättre i stället. ”Livsglädjen” är ett gammalt stycke,
för vilket jag hyst en viss aktning av ungefär samma slag
som för en äldre ämbetsman, vars hjärna jag vet vara
tom, men vars värdighet imponerar. Det är med en viss
lättnad jag enligt ditt råd stryker alltsammans och
behåller endast det sista. Lika glad är jag åt din
för-kastelsedom över ”Resignation”, som förargat mig själv
icke så litet — det är dumt och osant — likväl har det en
viss relativ sanning såsom uttryck för en verklig stämning
av blandad sentimentalitet (otrevlig) och bara—bosch—
självförakt—världsförakt. Bonnier skulle emellertid ha
7. — Fröding, Skrifter. VI.
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
