Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - I. Ansgarius - II. Erik Waderhatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gerna tillstädja den Gudens tjenare att bo ibland oss. Om
våra egna gudar öfvergifva oss, är det godt att hafva den
nya Gudens ynnest.”
Menigheten biföll detta tal. Konungen kallade derefter
Ansgarius till sig och meddelade honom tillåtelse att predika
sin lära i landet. Han skänkte äfven sjelf plats till en
kyrka. Ansgarius köpte ett hus till boning for presten, och
tillsatte en vid namn Eribert till själasörjare för församlingen
i Birka. Derefter reste den fromme erkebiskopen hem till
Hamburg igen, 854.
I Sverige efterträdde åtskillige christna lärare hvarandra,
under Ansgarii fortfarande öfverinseende. Ansfrid kom efter
Eribert. Då derefter Ragembert begaf sig på resan, blef han
mördad under vägen. Rimbert kom i hans ställe, och skötte
sitt embete i flera år. Han berömmes såsom en foglig man.
Alla de lärare, som Ansgarius utsände till hedningarnas
omvändelse, blefvo af den gode biskopen väl förmanade, att
uppföra sig christligt och fogligt, samt nära sig af sina egna
händers arbete. Sjelf var han alltid flitig, och då han icke
läste och bad, plägade han sysselsätta sig med att binda nät.
Alla sina inkomster använde han till nyttiga inrättningar och
fattigas understöd. Han lefde tarfligt, nästan endast af bröd
och vatten, och bar en tagelskjorta närmast kroppen.
Så lefde och verkade Ansgarius, ett mönster af
christlig fromhet och ädelt nit. Han afsomnade vid 64 års ålder,
865, och blef, under allmän sorg och veklagan, begrafven
i Bremen.
Återblick: Ansgarii dröm. Hans kallelse lill kejsarhofvet
med Harald. Hans beskickning till Sverige. Hans återkomst och
olyckor. Han blir erkebiskop. Hans andra resa till Sverige. Död.
(Rimberius: Ansgarii lefverne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
