Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qvidje gård, och ni skall vara hjertligen välkommen
hos henne. “ Med dessa ord ville han föra henne in
i Agdas rum,* men Sivard Kruse förekom honom.
“Vänta, din bytinge, så får jag se på dig!“ sade
han; “du är ju nästan så vacker, som din mor var
i sin uugdom, och som min fästmö är! Kom hit och
helsa på din fars vän och vapenbroder. Nej, räck ut
din lilla mun, säger jag. Du må väl skämmas alt
neka mig en kyss.“ Och derpå omslöt han den
för-lägna flickan med sina väldiga armar och tryckte ett
par smällande kyssar på hennes kind.
“Seså, seså!“ sade Per skrattande; “nu är det nog,
herr Sivard. Er fästmö, tror jag, skulle vara mindre
väl belåten med flera. Kom nu, jungfru Gundborg!“
Men flickan stannade ett ögonblick, liksom för
att hastigt ordna några dunkla minnen, framför Gustaf
Roos, och helsade på honom. På hennes hulda ansigte
utbredde sig ett uttryck af förvirring, då hon
igenkände sin barndomsvän, nu så förändrad. De
barnsligt runda och fylliga dragen hade blifvit skarpa och
utbildade, och hans englabild, som qvarstått i hennes
minne och inbillning, bortblåstes på en gång, då han i
en allvarsam mans gestalt stod framför henne. Hon
kände en viss smärta, då hon nu såg den ungdomliga
skönheten försvunnen från hans anlete; men likväl
kände hon sig snart försonad genom ett eget välbehag
för den öppna redlighet, den lugna klokhet och den
stilla kraft, som uttryckte sig i hans uppsyn.
“Gundborg!“ var det enda ord han förmådde
uttrycka; men den ton, hvarmed hata sade hennes
namn, klang ur djupet af hans innersta, der alla hans
barndomsminnen på en gång uppvaknade. Äfven i
hennes hjerta återljöd den, och med en känsla af
innerlig barndomsvänskap räckte hon honom handen, och
sade också endast: “Gustaf!“ *
Då trängde sig gubben Sigfrid fram, för att
omfamna sin väns son, och sedan han skiljt Gustaf
och Gundborg, förde Per henne in i sin dotters, fru
Agdas, rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
