- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
377

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så oförvarandes. Jag fick olyckligtvis icke tillfälle
att bereda dig. Men nu är ju allt godt igen! — Kom
nu in, Gustaf!" fortfor han, “kom in och tala sjelf
vid henne!“

Gundborg ryste häftigt tillsammans, men då Roos
med nedslagen uppsyn inträdde, gick hon stilla emot
honom och räckte honom handen.

“Gundborg, goda Gundborg!" sade han, "om jag
kunnat spara dig detta, hade jag gerna vågat mitt lif.
Men jag visste icke, att du var alldeles oberedd på det
som skedde."

"Talens nu vid och blifven vänner, mina barn!"
utropade gubben, i det han, glad öfver att det tycktes
gå väl till slut, omfamnade dem båda.

“Min bäste far!" bad Gundborg; "begif eder nu
tillbaka till bröllopsgården. Jag ville bedja Gustaf att
strax efter följa mig dit."

Den gamle lemnade rummet tillika med fru Agda.
Sigfrid skyndade, sedan han nu tyckte, att allt var
stäldt till rätta igen, till bröllopet och drack hurtigt
med sina gamla vänner, för att skölja ned åtankan af
sin något hårdhändta framfart mot flickan, såsom han
sjelf uttryckte sig.

Sedan han gått ifrån det unga paret, stodo de
båda en stund tysta, utan att någondera kunde
upplyfta ögat på den andra. Slutligen repade dock
Gundborg först mod. Hon sade: "Gustaf, har du
någonsin tänkt, eller tänker du ännu, att vi skola blifva
lyckliga?"

Det låg i hennes ton, vid denna besynnerliga
fråga, ett så djupt uttryck, att Gustafs förut upprörda
hjerta genomträngdes af en djup känsla af på en
gång medlidande och välvilja. "Lyckliga?" upprepade
han; "fruktar du att blifva olycklig, Gundborg, eller
är du det redan kanhända? Hurudan är då den lycka
du önskar?"

"Jag är icke olycklig, Gustaf," svarade hon ; "min
far vill ju sitt barns bästa ...“ Hon nedslog sina ögon
och tystnade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free