Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roos gick nu till de ankomne, och sade i hvilken
afsigt Gundborg hade begärt företräde. Den gamle
Sigfrid blef ganska bestört öfver, att få höra den
stackars ynglingens öde. “Jag måste in till
konungen, jag också!“ sade han, “kanske lyckas det bättre
för mig! Får jag träda in, herr Olof Gustafsson?“
Stenbock öppnade dörren, och samtlige herrarne
inträdde. Konungen stod midt på golfvet med tecken
till största förvåning, oeh framför honom låg
Gundborg på knä. Hennes långa hår hade gått upp ur sin
knut, oeh de rika lockarna slingrade sig i mörka vågor
öfver den hvita halsen och den ljusblå
sammetskläd-ningen. Konungen uppreste henne; men han tycktes
för mycket förvirrad för att kunna svara.
Då trädde gamle Sigfrid fram till honom och sade:
“Nådige herre och konung! Om en gammal tjenares
böner gälla något hos, eder, en tjenares, som burit eder
på sina armar, då I ännu låg uti linda, så beder jag:
skänk den ynglingen lifvet.“
Sture och Anders Sigfridsson sågo äfven med
bedjande åtbörder på konungen.
Då öppnades en sidodörr och fröken Cecilia
instörtade, med flygande hår och tårar i ögonen, åtföljd af
den unga Karin Månsdotter, på hvilkens hulda ansigte
äfven den lifligaste oro var uttryckt. “Konung Erik!
min broder!“ ropade prinsessan utom sig: “skola mina
ögon såras af åsynen af dödsfångar, som ledas
utanför mitt fönster? Är det din vilja? Låt mig då få en
annan boning än din kungliga borg, som är uppfylld
af lifdömdas ångest och förbannelser. Men för denna
gång, min broder! Låt mina böner och tårar beveka
dig till nåd/*
Konungen tycktes föga gifva akt på sin syster,
hvilken8 häftighet han förut kände. Hans ögon vände
sig blott med välbehag på Karin Månsdotters hulda
gestalt. Utan att se på prinsessan, af bröt han henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
