Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Brahe stod helt bestört vid deras, åsyn.
Sparre smålog, och Bjelke strök sig tigande om skägget.
De tvänne damerna voro vördiga fruar med snibb
-hufvor och enkedrägter. På bådas ansigten dröjde
ännu spår af en skönhet, som fordom i sin blomma
förtjuste allt omgifvande, men nu genom det uttryck
af värdighet och allvarlig välvilja, som intagit
munterhetens och ungdomsbehagens ställe, ingaf vördnad
och’ förtroende.
“Drottning Katarina!“ utbrast grefve Brahe.
“Hvad har förmått eder att lemna ert lugn i Finland
för den oro och det buller, som här i Stockholm
förestår? Tillåt mig att vidröra denna heliga hand, som
förskönade en olycklig konungs dagar, och som ledde
honom de fa steg han tog på sällhetens väg!“
En tår glänste i den vördnadsvärda
enkedrott-ningens öga, då hon räckte honom sin hand, och han
förde den till sina läppar. “Jag har trott det vara
miu pligt,“ yttrade hon, “att hos vår nye konung
infinna mig för att frambära min hyllning och fråga
om äfven hans majestät förunnar mig att bibehålla
den fristad, der jag gått min ålderdom till mötes, och
der jag också skulle önska att möta min sista
förvandling. Grefve Gustaf Brahe skall visserligen, jag är
säker derom, icke vägra mig sitt förord.“
“Hvem skulle icke anse för en lika helig som
ljuf skyldighet,“ svarade grefven, “att bevisa sin
vördnad för eders nådes ädla hjertelag och fromma lefnad,
genom all tjenstvillighet. Det ’första jag nämner inför
hans majestät, skall blifva edert ärende, nådiga fru
Katarina!“
Drottning Katarina Månsdotter vände sig derpå
emot den andra damen och sade: “Säkert har grefve
Gustaf Brahe, som ständigt vistats i Sverige och Polen,
icke förr sett denna finska fru, som kommit hit för
att söka ett förloradt barn. Hennes namn torde
emellertid icke vara eder obekant, grefve, då jag nämner,
att det är fru Agda Persdotter Fleming. “
Grefven bugade sig för den något förlägna frun,
men vände sig genast åter till drottningen: “Jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
