Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
H KL ENA WREDE.
blygt rodnande jungfru. Det var den sköna Ebba
Brahe, hans ungdomsälskarinna, hyars ömma blick,
endast som en förbiflygande blixt, vågade möta hans,
medan hennes hjerta klappade af oroliga aningar.
Den skarpögda drottningen hade märkt de
älskan-des yexlade blickar, och ett drag af missnöje rynkade
hennes ögonbryn. “Låt oss stiga in!“ sade hon. “Det
är kallt härute!“
“Henrik!“ befallde konungen. “Skynda att föra
in fru De la Chapelle!“ I detsamma räckte han armen
åt sin mor och ledde henne in, medan han sakta
samtalade med henne.
Bland skaran af konungens följeslagare skyndade
,en page, som ridit vid Helenas sida, fram att lyfta
henne af hästen och följa henne uppför trappan, der
ett par af tärnorna väntade, för att artigt emottaga
henne och ledsaga henne in i drottningens rum.
Då pagen öfverlemnade henne åt de nya
ledsaga-rinnorna, tryckte han sakta hennes hand, och hon
besvarade med en lätt darrning den tysta afekedshelsningen.
Så snart hon försvunnit, framskyndade en ung
officer, som räckte handen åt pagen. Denne hviskade:
“Jag har konungens befallning att bKfva qvar här.
Får jag bo hos dig?“
“Välkommen!“ sade officeren; “min bäste Henrik...“
Pagen lade fingret på munnen och skyndade till
sina bestyr om fortsättningen af konungens resa.
Officeren följde honom.
Det var en vacker afton i november 1614. Klart
månsken darrade på rimfrusna träd och tak och
marker. De enda ljus, som brunno i Nyköping, voro
tvänne stora vaxljus i den gamla enkedrottningens
sängkammare.
Den stränga och bistra Kristina låg på sin bädd
och stirrade hemskt i taket.
Bredvid hennes säng lågo på knä tvänne
hof-täraor, täflande med hvarandra i ungdomlig skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
