Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som visade sig helt nära Jarislawitz. Officeren, som
igenkänt den stora fregatten, sade, att den andra var
Hektor, som också gått ut för att öfva kadetter.
Men länge fortsatte icke den vestra fregatten
sin kurs. Troligen hade också hon upptäckt, hvilken
kamrat Jarislawitz medförde. Hon gjorde en
hastig vändning genom vinden och styrde söderut,
ännu närmare Ösels udde, liksom hade hon velat
rätt noga betrakta landet. Med en förvånande
säkerhet styrde hon emellan skär och klippor och visste
följa en ränna, tillräckligt djup för henne, så att
hon på ett halft kanonskotts afstånd passerade
fyrtornet. Så snart hon uppnått södra sidan af udden,
så att endast hennes toppar öfver landtungan kunde
vara synlig för dem, som befunno sig i farvattnet
norr om Dagö, uppkastade hon en raket.
Då raketen högt uppe bland skyarna afbrann,
betraktade det i fyrbåken församlade sällskapet
hvarandra med någon häpenhet. Fregattens hela
uppträdande hade skett så hastigt, att allt tycktes endast
vara en syn. Det var likväl icke utan, att de äldre
herrarne kände någon oro deröfver, att ett krigsfartyg,
som man tog för gifvet vara svenskt, så väl
kände farvattnet och kunde komma så nära.
“Hade det varit krig,“ yttrade sjöofficeren, “så
skulle den der lättfotade danserskan kunnat traktera
oss med ganska hårda äpplen. Aldrig hade jag trott,
att ett så stort krigsfartyg, som en fregatt, skulle
kunna, om det velat, med sina kulor räcka sjelfva
Marienhag.“
“Ja,“ sade baronen bekymrad, “vi kunna icke
nog glädja oss öfver freden. Jag känner mig intagen
af en besynnerlig känsla, då jag öfverväger hvad
vi nyss sett. En beväpnad fremling, som hade
förmått att tillintetgöra mig och de mina, jemte det
jag eger, bär sina förfärliga förstörelseverktyg så nära
förbi oss. Freden är derföre i sanning en välsignad
himmelens gåfva.“
“Ni har er beskyddare just här,“ svarade
sjöofficeren i det han pekade rundtomkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
