Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtliga sällskapet betraktade honom med
frågande blickar.
Grefve Telepnoff såg skyggt på den gamle
baronen, “Nog vet jag,“ sade han halfhögt, “att baron
har sina hemligheter, hvilka jag icke kan känna.
Men att någon af oss här skulle kunna, i händelse
af krig, beskydda baron, förefaller mig besynnerligt.
Jag vill likväl härmed ingalunda,“ tillade han med
ett halfförsmädligt leende, “hafva det ringaste satt i
fråga vår ädle kapten Adinosoffs tapperhet och
skicklighet.“
Den gamle sjöofficeren rynkade ögonbrynen blott
ett ögonblick. Derefter sade han: “Det är fyrbåken
som jag menar, mitt herrskap! Den är en
tempelbyggnad, hvilken både vän och fiende vörda. Ingen
vågar förstöra eller bära hand på en sådan. Det är
en helig eld, som der underhålles, och man bor trygg
i dess grannskap.“
Baronens uppsyn antog ett ljust uttryck. “Denna
byggnad har också derföre alltifrån mina spädaste
år varit mig kär och dyrbar. Dessutom veten I alla,
mitt herrskap, såsom grannar och vänner, att det
var här, som min olyckliga syster valde att uppehålla
sig sina sista dagar. Det var här hon afled. Hon
hade, liksom jag, en oöfvervinnerlig lust att försänka
sig i betraktandet af det oändliga, af den betydelsefulla
utsigten öfver hafvet.“
“Förstår fröken Nathalia,“ hviskade grefven, “hvad
det är för frimureri, som baron talar? Men det är
sannt, fruntimmer få ju aldrig del af de der
hemligheterna! De ha ett frimureri för sig sjelfva, ett
trolleri, och det består i deras behag.“
Frökens vackra drag beskuggades af ett moln
af missnöje. “Grefve Telepnoff!“ sade hon med
uttryck af bestämdhet, som särdeles behagfullt
speglade sig i de ljusa ögonen. “Jag vet, att ni alltid
trott min far vara en frimurare, eller hvad ni kallar
det. Men jag får säga er, att jag ganska väl förstår
hvad han nu sade. Det förekommer mig alldeles
icke obegripligt, att det kan kännas som en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
