Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att likväl stiga upp; “ni får det uppdraget att
återföra de fångna, som icke blifvit tagna med vapen i
hand. Jag skall skrifva ett bref till amiral Greigh.
Vidare instruktion skall Nordenskjöld lemna er.“
Sjöstjerna bugade sig och kunde kanhända icke
hindra ett uttryck af förvåning att visa sig i blicken,
då han kastade den på baronen. Denne besvarade
den endast med ett knappt märkligt, hemlighetsfullt
leende.
Efter en förnyad bugning afträdde Sjöstjerna.
Då han uppkom på däck, trädde Nordenskjöld emot
honom, slog honom på axeln och förde honom afsides
till en af akterkanonerna, der han satte sig vid hans
sida och talade helt sakta. “Ni får ett svårt
uppdrag, kapten Sjöstjerna,“ sade han. “Men med er
snälla fregatt, särdeles då den manövreras så väl, som
i edra händer, skall ni nog kunna utföra det. Vi
behöfva säkrare underrättelser om fienderna, än vi
hade före slaget. Derföre ber jag er gifva noga akt
på hvad som förtjenar att bemärkas, och lemna mig
muntlig rapport derom. Hertigen skickar med er den
unge löjtnant Klint, med jakten Makrillen. Han skall
lemna bref åt den ryska amiralen. Men ni måste
beskydda honom på vägen dit. Han går under
par-lamentärflagg, när han kommer nära ryssarna. Vill ni
behålla fångame hos er, så blir det en förevändning
för er, att få segla in till Revel eller Baltischport/*
Nordenskjöld framtog derefter ett papper. Det
innehöll åtskilliga frågor, på hvilka han uppdrog
Sjöstjerna att skaffa svar.
Nu blef Sjöstjerna föreställd för de officerare af
hertigens stab, som han ioke förut kände, och
kamraterna af flottan lyokönskade honom till hans befäl
på Ulla Persen.
En leende herre yttrade: “Jag för min del
lyckönskar er ännu mer, kapten Sjöstjerna, till de älskvärda
fångar, som ni är nog lycklig att få ega hos er.“ ,
“Ja, det lär vara en utomordentlig skönhet,“
inföll en annan. “Nå, ni behöfver ioke glömma b<prt
era aällskapsvanor, då ni har en sådan societet i (er
:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
