- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
37

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kajuta. Man kan just se på uniformens putsning, att
kapten Sjöstjerna icke saknar frun timmers-sällskap."

"Fregatten heter inte Ulla Fersen för ro skull,"
inföll en tredje. "Hennes chef måste naturligtvis vara
en utmärkt kavaljer."

Sjöstjerna rodnade ett par gånger. Men han
sökte förjaga sin förlägenhet med ett skratt. "Ja,
men olyckan är den," sade han, "att jag just nu skall
göra mig af med det sköna sällskapet. Hertigen lär
inte vilja ha fruntimmer ombord på flottan längre."

"Stackars Sjöstjerna!" suckade en af kamraterna.
"Hvad det då skall kännas tomt i Ulla Fersens kajuta!"

"Men kanske man då," utbrast åter en, "blir
mera välkommen på ett besök. Nu heyr jag hört att
kaptenen känt sig besvärad af visiter."

En skugga flög öfver Sjöstjernas drag vid en lätt
rynkning af ögonbrynen, men han skrattade ånyo.
"Åh, jag hoppas," sade han, "att ingen af herrarna,
som gjort mig den äran, gått miste om ett glas grogg,
så långt proviantmästarens tillgångar medgifvit."

"Men hvad är det för damer?" frågades det.

"Är det sant, som jag hört sägas, att det är ett
par förtjusande Öyldenstubbar?"

’Kjyldenstubbar!" upprepade offlcerarne, högt
skrattande.

"Det är en gammal liffländsk familj," upplyste
baron Palmqvist.

"Ja,w sade grefve Horn, "jag räknar på
mödernet slägtskap med familjen Gyldenstubbe."

"Jag räknar stubbar bland hela mitt möderne,"
inföll en ofrälse officer, "fast jag icke hört talas om,
att de blifvit förgyllda."

"Ursäkta, kapten Sjöstjerna," utropade löjtnant
Cederström: "när stubbarna lemnat er, då skola vi,
om tillfallet medger, göra er en visit, för att se hvar
de suttit!"

Sjöstjerna hade svårt att reda sig ur sitt bryderi,
men han måste dock förställa den harm, som ville
uppsticka inom honom. Han frälstes ur vidare
förlägenhet derigenom, att den gamle baronen framträdde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free