Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur kajutan. Till allas förvåning följde honom
hertigen, med tecken till den största välvilja.
I detsamma Sjöstjerna begaf sig till slupen, kom
också baronen. ‘Tår jag följa er, kapten Sjöstjerna?"
sade han. “Jag har nu vant mig att vara under
ert befal.“
“Jag tackar er, kapten Sjöstjerna,“ inföll
hertigen, “för den uppmärksamhet ni visat de fångna. Det
gläder mig, att vi förtjena det vitsordet att föra krig
som en civiliserad nation. Ett sådant beröm kunna
vi likväl icke ge våra fiender.“
Sjöstjerna bugade sig, med uttryck af förundran.
“Ni vet icke, kapten. Sjöstjerna,“ fortfor hertigen,
“att ryssarna i bataljen begagnade konkavkulor med
eldsats, ett bruk, som längesedan är aflagdt af hyfsade
folkslag.“
Nordenskjöld, som stod bredvid, hviskade
half-högt: “det är åtminstone en god förevändning för att
kunna skicka en parlamentär till fienden.“
Efter ömsesidiga helsningar skildes hertigen och
baronen. Sjöstjerna aflägsnade sig med den senare
i slupen, och snart befunno de sig åter ombord på
Ulla Fersen.
Grefve Telepnoff fick i förbigående åter
underrättelsen att hertigen bifallit baronens begäran, och
den gamle begaf sig, jémte Sjöstjerna, till kajutan.
Baronen hade nu blifvit helt och hållet lugnad
och glad. Känslan af fångenskap och saknaden af
friheten hade förut understundom ingifvit honom en
bekymmerfull, nästan dyster sinnesstämning; men nu
såg det ut, som om han känt sig vara herre på
skeppet. Mot kapten Sjöstjerna iakttog han nu ett slags
värdighet, som denne icke förut sett ho3 honom. Hans
glada lynne delades af damerna, och då han undei>
rättat dem om hertigens befallning att de skulle
sättas i frihet, utbrast .baronessan i tårar och
omfamnade sin man.
Fröken Nathalia blef också glad; men hon skiftade
färg, och hennes hjerta klappade oroligt* då hon ömsom
betraktade föräldrarnas glädje och det sällsamma uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
