Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kunde icke frukta, att en fiende till vår
kejsarinna och vårt land skulle kunna väcka
uppmärksamhet hos en dam af er rang, min fröken. Jag vet,
att ni icke vill såra er fars önskningar med ett
af-slag åt mig. Jag skall derföre återkomma, sedan han
helt och hållet försvunnit, seglaren derborta. Han
har nu alla segel fulla. Besynnerligt, han tyckes
styra inåt Selesund!“
Personer kommo springande uppför den lilla
gången till fyrtornet. Bet var baronens betjening. De
skyndade uppfor torntrappan och kastade sig, gråtande
af glädje, till husbondens och hans makas fötter.
Uttrycken af de lifegnas förtjusning att återse
en mild och god husbonde voro upprörande. Äfven
Nathalia, som var ett föremål för alla de
underhaf-vandes kärlek, kunde icke återhålla sina tårar, då de
trogna tjenarne kysste hennes klädningsfåll och
hennes fötter.
Sedan första häftigheten af ömsesidiga känslor
brutit sig, så att baronen kunde fråga och
betjenin-gen svara på hans frågor, började man meddela hvad
som för husbonden var af vigt.
Man fick då veta af dera, som med unga baron
varit på speljakten, att han undkommit en fregatt,
som jagade honom, och sedan han gjort ett hastigt
besök på Marienhag, afrest till Revel. Den betjent,
som följt honom dit, beskref, huru han blifvit
emot-tagen af amiralen med den st>rsta välvilja. Han
hade fött befälet öfver en fregatt och hade, just då
han hemskiekade betjenten, afeeglat med densamma.
Sedan baronen ytterligare blifvit underrättad om
det som tilldragit sig på egendomen, befallte han att
förspänningen skulle påskyndas. JQLan ville sjelf icke
lemna fyrtornet förr än grefven afrest.
Men grefven, som visade sig upprörd och orolig,
förde honom afisides till ett fönster, der han ifrigt
och tyst samtalade med honom.
Nathalia sökte så mycket hon kunde i det ovissa
månskenet gifva akt på sin fars uppsyn och åtbörder.
De bekymrade henne; ty han tycktes icke vara be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
